this is what I do

Det har hänt så mycket.
Och egentligen ingenting.
Bortsett från bostadssituationen så är livet ganska persika.

Jag har kramat Thorsten Flinck.
Jag har varit full i en kyrka (det var i samband med Thorstenkramandet).
Jag har skrattat och gråtit åt olika saker, och tänkt, och känt mig avundsjuk på att jag inte kan olla saker och ting. Annars är jag väldigt nöjd med att vara född till kvinna, men just ollningen.. där känner jag att jag går miste om något.

Jag har fått en diagnos, som mest av allt är en beteckning på delar av min personlighet. (känner dock att jag borde skärpa mig lite och skaffa ett specialintresse och börja katalogisera saker och ting)
Vill dock påpeka att jag är tämligen högfungerande, så alla som tycker att jag är normal kan gärna få fortsätta tycka det - min insida däremot ska vi inte prata om ;)

För övrigt så har jag en otroligt begåvad vän som sjunger som en gudinna och knåpar ihop ord och melodier som känns som jättegod glass i öronen, om mina öron hade haft smaklökar alltså.