blicken riktad framåt

Fokus, fokus, fokus.. julmystankar, -känslor och -förberedelser varvas med mycket annat.. mormor i Finland som inte är riktigt kry, min hyllsituation (MÅSTE få tag i billiga/gratis bokhyllor snarast!), min arbetssituation, min framtid, mina nära & käras mående.. Är trött i huvudet av allt tänkande och lättgråten (tack så j-a mycket, Cityakuten) och jätteglad för att det snart är jul och jag får tillbringa den tillsammans med min älskade Nina, K15, T14 och katterna och en gnutta irriterad över saker och ting som inte blir av trots planer och så vidare.. återigen; sätta gränser och vara klar och tydlig med var de går, och hålla hårt på dem både för min egen & andras skull.

På måndag ska jag åka in till stan och fixa det sista som behöver handlas i klappväg, på tisdag är det säsongsavslutning i teatergruppen där jag går (och jag har lovat baka, minns jag nu) och då flyttar även min Kattstallet-favorit Skrållan till sitt nya hem, ÄNTLIGEN! De som kommer dela sitt liv med henne kommer aldrig mer få en tråkig stund.. ;)

Ja.. jag har att göra fram till jul, både praktiskt och tankemässigt.

För att anknyta till ett tidigare inlägg angående självkänsla, acceptans och så vidare så vill jag tipsa om den helt fantastiska boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver, helst skulle jag vilja sträckläsa den men tar det i små portioner med många omläsningar, tankepauser och understrykningar eftersom det är så mycket att ta in. Det är inte frågan om någon raketforskningsnivå utan egentligen helt självklara, vardagliga saker som jag och säkert de flesta andra också egentligen vet om.. men av någon anledning så har jag inte fått det att fungera för mig tidigare. Det är smått otroligt hur mycket lättare jag känner mig när jag inte går omkring och bär på tusentals ton av ilska längre, till exempel. Ordet acceptans har fått en helt ny innebörd för mig och jag tror allvarligt att den här boken (i kombination med annat, som att ha kloka personer omkring sig att prata och bolla tankar med, och det har jag) kommer att förändra mitt liv.. på ett bra sätt! Inte drastiskt, inte helt och hållet, men jag kommer lära mig må otroligt mycket bättre och DET är en stor förändring.

Vem hade trott det; att jag skulle tro på att man kan omprogrammera sin hjärna, bryta destruktiva och icke-konstruktiva handlingar och tankar och mönster? På gott och ont är jag jävligt envis och har, som bekant, alltid rätt.. detta är ytterligare en nyttig påminnelse för mig. Ibland har jag fel, vilket är jättebra för då kan jag göra om & göra rätt och då får jag ju till slut rätt ändå ;)

Min blick är riktad framåt mot diverse delmål, både stora och små. Något slutmål har jag inte utan det får bli ett syfte istället, och det är att uppnå delmålen (vadå flummigt, närå, det är helt solklart eller hur...).

"Vispa tills allt löst sig" /Blå Band