tro, hopp och kärlek - livslöften

Jag är ju ett stort fan av "keep it simple", det vill säga så tycker jag att man inte ska krångla till saker och ting i onödan.

..i teorin. I praktiken har jag dock en tendens att göra saker och ting svårare än vad de egentligen är.

Egentligen så är ju det mesta väldigt enkelt.

TRO

Vad tror jag på?

Jag tror på inre styrka. Inte minst min egen (äntligen!). Har man bara tron har man oftast förmågan också, vad det än må gälla.

Jag tror på orsak och verkan.

Jag tror på rak och ärlig kommunikation.

Jag tror på att se framåt, att hitta sina fokuspunkter och sträva mot dem.

Jag tror på att prioritera.

Jag tror på att man ska vara hjälpsam, empatisk, öppensinnad, positiv etc inom "rimliga" gränser. (dvs inte på självutplånande sätt)

HOPP

Hopp handlar väldigt mycket om att se framåt. Att kämpa för det man tror på. Att göra sitt bästa i och av alla situationer och möjligheter. Att utröna vad som är viktigt för en själv, och på bästa sätt möjliggöra att saker och ting blir eller förblir så som man önskar.

KÄRLEK

Att ge av sig själv till de man håller närmast hjärtat. Att ta emot det de ger en.

Att aldrig ta något eller någon för given.

Att se det stora i de små detaljerna.

Närvaro. Omtanke.

Viljan att stanna kvar, även när schlagern går i moll.

Viljan att kämpa för att durtonerna åter ska härska.

Acceptans.

..i korta drag. Jag behärskar inte allt till fullo i alla stunder, men rent spontant nerskrivet så är det så jag ser på tillvaron. Så har inte alltid varit fallet. Jag har varit betydligt mer svartsynt. Vart ledde det mig? Inte till något bra iallafall. Så jag slet och kämpade för att uppnå förändring, och det har gett resultat. Stora, märkbara, förunderliga sådana.

2010 är snart till sin ända och 2011 väntar. Nyårsläften är inte my kind of cup of tea, men jag lovar mig själv och dem jag håller kära och som berörs av mig och mitt att jag kommer att fortsätta leva mitt liv efter det jag precis skrev. Det kommer inte alltid vara lätt, det kommer finnas dagar då jag tänker och agerar precis tvärtemot alltihop. Påminn mig då om detta! Hjälp mig tänka och göra rätt. Finns där för mig. Jag kommer att göra detsamma för er.

Livslöften. Det känns bra.

fjärde advent

Mycket bra telefonsamtal med kär vän. Vi hörs alltför sällan, men när vi hörs av är det som att vi pratade betydligt oftare.

Grovsoprum. Fick gräva mig fram för att kunna öppna dörren, men det gick.

Annars försöker jag mest få tiden att gå.

Min tid är numera uppdelad i en så kallad normal dygnsrytm. Mellan 22 och 22.30 är det släckning och huvudet på kudden. Jag SOMNAR, vaknar visserligen ett par gånger under natten (brukar vara oförskämt pigg vid 2-3-snåret på morgonkvisten), men somnar om och har inga problem att gå upp i så kallad vettig tid, hålla mig vaken hela dagen, göra saker och så fortsätta med att gå och lägga mig i tid på kvällen. AWESOME! "Kronisk sömnstörning" - eller hur. Har tjatat på diverse läkare i flera år om att få melatonin utskrivet. Men nej, det ger man bara till personer över 55 år eller i låga doser åt små barn.

Nu hade jag tur; samtidigt som reglerna för utskrivning av Circadin ruckades lite på fick jag äntligen en läkare som tyckte det var sunt att jag ville byta ut sömnbenzot mot ett kroppseget, icke-beroendeframkallande hormon. Efter några knöliga nätter med dålig sömn började det fungera. Wiiii! Enda nackdelen är att det inte ingår i högkostandsskyddet, så man får betala kalaset själv, men jag betalar gladeligen 170 kr var tredje vecka för att slippa belasta min kropp med mer kemikalier än nödvändigt.

Försökt ta bilder på jourkatten som ska vara här i veckor, men eftersom den lilla skrutten är övertygad om att jag är en läskig varelse som ÄTER små svarta katter till frukost, lunch och middag har jag låtit bli att terra honom alltför mycket. Hobbe har nosat lite pliktskyldigt på honom några gånger. Lillkatten är döpt till Mouchino och ska tillbaka till Kattstallet om tre veckor.

Häpp, om man skulle kolla på ett Cityakutenavsnitt eller fem (garanterad gråtstund).

blicken riktad framåt

Fokus, fokus, fokus.. julmystankar, -känslor och -förberedelser varvas med mycket annat.. mormor i Finland som inte är riktigt kry, min hyllsituation (MÅSTE få tag i billiga/gratis bokhyllor snarast!), min arbetssituation, min framtid, mina nära & käras mående.. Är trött i huvudet av allt tänkande och lättgråten (tack så j-a mycket, Cityakuten) och jätteglad för att det snart är jul och jag får tillbringa den tillsammans med min älskade Nina, K15, T14 och katterna och en gnutta irriterad över saker och ting som inte blir av trots planer och så vidare.. återigen; sätta gränser och vara klar och tydlig med var de går, och hålla hårt på dem både för min egen & andras skull.

På måndag ska jag åka in till stan och fixa det sista som behöver handlas i klappväg, på tisdag är det säsongsavslutning i teatergruppen där jag går (och jag har lovat baka, minns jag nu) och då flyttar även min Kattstallet-favorit Skrållan till sitt nya hem, ÄNTLIGEN! De som kommer dela sitt liv med henne kommer aldrig mer få en tråkig stund.. ;)

Ja.. jag har att göra fram till jul, både praktiskt och tankemässigt.

För att anknyta till ett tidigare inlägg angående självkänsla, acceptans och så vidare så vill jag tipsa om den helt fantastiska boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver, helst skulle jag vilja sträckläsa den men tar det i små portioner med många omläsningar, tankepauser och understrykningar eftersom det är så mycket att ta in. Det är inte frågan om någon raketforskningsnivå utan egentligen helt självklara, vardagliga saker som jag och säkert de flesta andra också egentligen vet om.. men av någon anledning så har jag inte fått det att fungera för mig tidigare. Det är smått otroligt hur mycket lättare jag känner mig när jag inte går omkring och bär på tusentals ton av ilska längre, till exempel. Ordet acceptans har fått en helt ny innebörd för mig och jag tror allvarligt att den här boken (i kombination med annat, som att ha kloka personer omkring sig att prata och bolla tankar med, och det har jag) kommer att förändra mitt liv.. på ett bra sätt! Inte drastiskt, inte helt och hållet, men jag kommer lära mig må otroligt mycket bättre och DET är en stor förändring.

Vem hade trott det; att jag skulle tro på att man kan omprogrammera sin hjärna, bryta destruktiva och icke-konstruktiva handlingar och tankar och mönster? På gott och ont är jag jävligt envis och har, som bekant, alltid rätt.. detta är ytterligare en nyttig påminnelse för mig. Ibland har jag fel, vilket är jättebra för då kan jag göra om & göra rätt och då får jag ju till slut rätt ändå ;)

Min blick är riktad framåt mot diverse delmål, både stora och små. Något slutmål har jag inte utan det får bli ett syfte istället, och det är att uppnå delmålen (vadå flummigt, närå, det är helt solklart eller hur...).

"Vispa tills allt löst sig" /Blå Band