Hedokatt

the show mustn't go on

2011-08-09T22:11:00.002+02:00

Hej, jag heter Anna. Trevligt att råkas, det var ett tag sen. Hur är det med dig? Jaså bara bra, det var roligt att höra. Med mig? Ja, du, det är mycket nu och det är både upp och ner och bra och dåligt och stressigt och..

Orkar du inte höra? Får du något flackande i blicken, säger att det vore trevligt att ta en fika någon gång men hör aldrig av dig? I såna fall önskar jag dig all lycka till i livet, men en del av mitt kan du inte vara just nu.

Trött på att hålla inne, hålla tillbaka, hålla ihop. Nog nu! Det är stress, det är tårar, det är ångest, det är oro, det är saknad. Det är saker som fattas mig. Allt omkring mig är påminnelser. Jag vet att det bästa botemedlet heter tid, och det tänker jag ge mig. Tid att tänka, reflektera och framförallt prioritera. Jag har ett liv nu, ett mål, en strävan - som jag ska klara av. Samtidigt som jag brottas med både stora och små demoner.

Vill du hjälpa mig? Stå vid min sida vid de stunderna det brister, för att sedan glädjas med mig när jag åter reser mig och fortsätter? Bra. Du är välkommen. Svik mig inte, för jag kommer att tillåta mig själv att våga lita på dig.

Ingen mer show. Inget mer överslätande, förenklande. Inte av bekvämlighetsskäl vare sig för min egen eller andras skull. Nu är det Livet som gäller, mitt liv, och jag tänker inte kompromissa med det längre. Jag är viktigare än så.

Nu är allt på riktigt, ännu mer än förut. Skal, masker, skydd - bort med dem. Ibland förbannar jag den verbalitet som getts mig som gåva. Den gör det alltför lätt för mig att vara till lags, vara rolig, vara intressant. Jag skiter i det nu, är hellre tyst. Den som vill veta vad som finns bakom får anstränga sig lite för att hitta det som finns. För det finns. Inte för vem som helst, inte när som helst. Inte till vilket pris som helst.

Från och med nu är jag synlig

här händere grejer serru

2011-06-08T09:59:00.005+02:00

Fått Godkänt på första skoluppgiften (man kunde bara få godkänt, vilket gör att den känns lite överarbetad nu). Det var ett arbete om vinterkräksjuka.

Sett Hans Scheike på ICA.

Sett en liten unge (3-4 år) som sa "åååh mamma, jag älskar dig så mycket! tack för att du köpte alla sakerna åt mig!" på väg hem från ICA.

Firat Hobbe som fyllde 8 år igår.

Flängt runt över halva stan var och varannan dag känns det som.

Slitit mitt hår över CSN.. (utbildningsassistenten på skolan utbrister spontant på telefon: "Ååååååh vad DUMMA dom är!!!" och hjälper mig)

Imorgon ska jag till tandläkaren och laga mitt livs första hål.

Fixat studiebesöksplats och -tid till mitt skolarbete.

..och...

FIRAR 2 ÅR MED MIN ÄLSKADE NINA IDAG!!

Mjauu!

2011-06-05T23:12:00.001+02:00

Gör det du också!

Hemsida: http://www.kattstallet.se

PG: 90 02 24-7

Politiker för en dag

2011-05-23T22:18:00.003+02:00

Om jag var politiker (läs: envåldshärskarinna) i Sverige för en dag skulle jag göra så här...

...låt Sveriges läkarkår råda över sjukförsäkringen. Som det är nu kan man ha läkarintyg från 10 olika läkare som styrker att man är arbetsoför i varierande grad - men se det spelar ingen roll, för Försäkringskassans egna läkare - som inte får träffa patienter (då kan deras omdöme nämligen grumlas) - gör som de vill iallafall. Varför har vi då specialistläkare om deras omdömen ändå idiotförklaras av FK-läkarna?!

...sänk lönen för samtliga politiker så att den ligger på samma nivå som för en "vanlig" tjänsteman med motsvarande utbildning och erfarenhet. Sluta godkänna skyhöga representationsnotor. Slopa fallskärmsavtalen.

...släpp kollektivtrafiken fri.

...höj skatten på cigaretter och snus. Gärna jättemycket.

...inga husdjur ska få säljas utan att ägaren har genomgått en kurs och erhållit ett intyg på sina kunskaper. Ingen häst, katt, hund, hamster, chinchilla, kanin, undular, guldfisk, leguan eller något annat djur ska behöva lida för att det råkade vara ett impulsköp för en okunnig ägare. Är man seriös och intresserad lägger man tid och energi på att lära sig så mycket om djurslaget i fråga INNAN man skaffar det. Borde vara självklart men tyvärr är det inte så. (tänk modellen för Grönt Kort-kurs inom ridsporten. Den har visserligen med tävlingsverksamhet att göra, men principen är att du genomgår en utbildning och gör både praktiska och teoretiska prov för att visa att du är redo för uppgiften. Minderåriga gör den i målsmans sällskap och det är då den vuxnes ansvar att se till att reglerna efterföljs)

...lag på id-märkning på katter, motsvarande den som finns på t.ex hundar och hästar.

...en lag som förbjuder personer att ha okastrerade utekatter. Gäller både han- och honkatter.

...rejält skärpt straffpåföljd för djurplågeri samt ett rikstäckande och öppet register över personer som dömts till djurförbud.

...återinförandet av straffbarhet för zoofili (tidelag)

...för att få bukt med segregationen (Rosengård och Hovsjö är inte namn som klingar vackert på det svenska språket, tyvärr) - sprid ut folk istället för att som nu klumpa ihop asylsökande och invandrare på ett och samma område. Sverige är till ytan ett stort land och det finns kommuner där det finns både arbete och skola, samt billiga boendealternativ. Alla Sveriges invånare behöver inte bo i storstäder.

...gör något åt den svenska skolan. Typ vad som helst. Det är inte mycket som fungerar i den i dagsläget.

...införa 6 timmars arbetsdag.

...Underlätta för personer som vill hyra ut sin lägenhet i andra hand genom att göra det fritt fram, så länge det skrivs vitt kontrakt som bl.a reglerar hyran, det ska inte vara möjligt att profitera på desperata bostadssökare.

...förbjud allianspolitik! vad fan ska vi med tvåblocksmodell till?! (ja, jag hade tyckt samma sak även om Alliansen inte hade segrat i det senaste valet)

...mer förbud: pälsfarmer, burhöns, djurtester (finns väldigt bra alternativ i dagsläget), köttfabriker och fiskodling.

...KRAV- och miljömärkta varor ska alltid vara billigare än alternativet.

...skrota kungahuset och uppdatera landet till republik

...ge fan i att släppa ut dömda pedofiler i samhället igen. De har en hög återfallsstatistik som väl motiverar ett liv bakom galler och betongmurar för resten av livet. Det finns en massa bra och nyttiga saker man kan jobba med inanför murarna för att bidra till samhället, utan att riskera att förstöra ännu fler liv.

...dömd för våldtäkt? Vad fint, då kan du få genomgå ett operativt ingrepp som gör att din balle aldrig hårdnar igen.

Jaaa, det finns ju mycket annat att göra också, men vi börjar där tycker jag.

Snälla, var TYST! - om att leva med audiell hypersensibilitet

2011-05-22T19:17:00.001+02:00

Jag är en 29-årig kvinna som för två år sedan fick diagnosen Aspergers syndrom efter genomgången neuropsykiatrisk utredning. Initialt fanns misstanken om ADD, främst eftersom jag var otroligt ljuddistraherad. Mycket av min problematik går att härleda till ljuddistraktioner. Koncentrationssvårigheter, irritabilitet, huvudvärk, ångest - allt detta kan utlösas av ljud.

När utredningen var klar fick jag vet att jag inte alls hade ADD, ADHD eller någon liknande funktionsnedsättning, utan Aspergers syndrom. Min extrema ljudkänslighet fick i stället sin förklaring i den ökade känsligheten för sensorisk överstimulering som är kännetäcknande för många personer med Aspergerdiagnos. Detta innebär ökad känslighet för beröring, dofter, ljud, smak och/eller synintryck, i mitt fall alltså ljud.

Den svenska filmen "I rymden finns inga känslor" handlar om Simon, en ung man med Aspergers syndrom. Han har en stor pin på sina kläder där det står "Rör mig inte, jag har Asperger". Detta kan uppfattas som en lustig detalj och ett måhända överdrivet understrykande av sin särart, men jag önskar ofta att det vore legitimt att bära en liknande pin med texten "TYSTNAD tack, jag har Asperger". Personligen skulle jag gärna byta med Simon eftersom hans hypersensibilitet är lättare att kontrollera. Hans fysiska sfär är hans privata, medan min ljudsfär tillhör alla omkring mig. Det finns ingenting som heter privat ljudzon. Jag kan inte kräva att alla i min omgivning alltid ska låta så lite som möjligt.

I någon mån kan jag själv kontrollera mitt ljudintag, men det är långt ifrån tillfredsställande. För att inte störas av mina grannar (de grannarna jag har nu är ganska tystlåtna av sig, men det går inte att undvika helt att man hör varandra i viss mån ändå) går jag ofta omkring med öronproppar hemma. Att sova utan öronproppar är helt uteslutet för mig. Ett alternativ till öronproppar och den tystnaden de skänker är att istället lyssna på ljud jag valt själv, t.ex. musik. Detta använder jag mig av när jag måste åka kollektivt (vilket i mitt fall oftast innebär tunnelbana). Jag tar mig ingenstans utan min iPod med tillhörande hörlurar.

Att maskera omvärlden med andra, självvalda ljud fungerar dock inte alltid. Eftersom jag inte vill skada min hörsel är jag noga med att inte lyssna på musik med alltför hög volym. Vissa ljud tränger alltså igenom iallafall. På tunnelbanan är det till exempel ett enormt problem för mig att hamna i samma vagn som dessa glada "musikanter" som oftast spelar fiol eller dragspel, för att sedan gå omkring och tigga slantar av passagerarna.

Behöver jag säga att disharmonisk (tyvärr är ju dessa musikanter inga filharmoniker direkt, men jag tror inte det skulle spela så stor roll även om de var det) musik, särskilt stråkmusik, i slutna utrymmen (såsom en tunnelbanevagn) är rena rama ljudtortyren för mig? Tro mig, det går inte att maskera eller tänka bort dessa ljud. Ibland är det långt mellan stationerna och det finns ingen möjlighet för mig att byta vagn (TEKNISKT SETT är det inte jag som ska behöva byta utan de - det är inte tillåtet att spela musik ombord på kollektivtrafiken, eller rättare sagt så är det det efterföljande tiggeriet som är förbjudet). Huvudvärken kommer som ett brev på posten, eller snarare som ett express-sänt sms. Den kommer på ett ögonblick. Det känns som om någon skär med kniv rätt igenom mitt medvetande. Med huvudvärken kommer ångesten och med ångesten kommer den totala förlamningen. Vid nästa station är jag kanske inte förmögen att byta vagn.

Ibland säger jag till dem. Ofta artigt och ursäktande, försöker förklara. Men efter att gång på gång ha fått slängt i ansiktet att jag är en j-a rasistfitta som inte borde vara så förbannat överspänd utan låta folk spela sin musik ifred (av både musikanter och medpassagerare) har det hänt att jag inte är så trevlig längre.

Missförstå mig inte - om de vill stå och veva på sitt instrument för att få tillgång till folks växelmynt får de hjärtans gärna göra det för min del, men inte i ett slutet utrymme. Det finns säkert en massa bra gator och gathörn inne i stan som inte är upptagna av gatumusikanter.

Förutom höga ljud i slutna utrymmen (nej, jag går inte på krogen eller olika klubbar heller, och på bio har jag helst öronproppar på mig) störs jag av så gott som alla "onödiga" ljud som finns: högljudda (barn)röster (eftersom de är gälla), folk som sitter och knappar på sina mobiler utan att ha stängt av ALLA ljud (knappljud samt spelljud, samt gud förbjude att de börjar spela musik utan förlurar......), folk som visslar/nynnar/trallar/sjunger för sig själva/harklar sig återkommande, knäppande med finger- och tåleder, högljudda gälla skratt, "hångelljud" (ni vet de där smackande lätena), högljutt tangentbordsknatter, olika knarr- och knirkljud... listan kan göras oändlig.

Missförstå mig inte - jag vill inte förbjuda andra människor att låta, skratta, spela, sjunga, LEVA. Men min överkänslighet är inget jag vare sig kan tänka, träna eller medicinera bort. Är jag trött eller har huvudvärk eller ångest blir jag naturligtvis extra känslig. Vissa dagar tål jag i princip ingenting, andra dagar går det bättre. Jag blir väldigt trött av all form av ljudstimuli, samtidigt som jag älskar musik, att titta på film, gå i skogen och lyssna på naturens ljud, träffa mina vänner och skratta och ha roligt med dem. Det är en inte helt lätt balansgång och det är inte lätt att förklara för omvärlden varför ett ljud jag inte reagerade på för en vecka sedan gör mig galet irriterad idag.

Om det fanns en behandling eller en medicin som gjorde mig fri från detta skulle jag inte tveka en sekund att tacka ja till den.

Anledningen till att jag skrivit detta är mest för att jag ofta får frågor om min ljudkänslighet. Jag ska även skicka delar av denna text till SL (Stockholms Lokaltrafik) eftersom de ger blanka fan i problematiken med tiggarmusikanterna i kollektivtrafiken.

Jag vill inte bli daltad eller pjåskad med eller kräva att min omvärld ska anpassa sig efter mina behov. Att få sätta dessa tankar och känslor svart på vitt har mest varit för min egen skull. Ibland kan jag behöva påminna mig själv om att jag inte är en överspänd diva som tyranniserar min omvärld med mina önskemål om en mer dämpad ljudmiljö.

(här skulle jag egentligen ha haft en riktigt bra slutkläm, men kom ärligt talat inte på någon)

encore une fois

2011-05-19T16:35:00.005+02:00

Blev ju för höge farao avbruten i mitt flöde häromdagen. Kommer inte ihåg av vad, men uppenbarligen kom jag av mig.

Först och främst så vill jag tipsa om en tävling som Agria anordnar på sin hemsida. Man ska tävla med sin sötaste kattungebild. Går det bra kan man vinna olika fina priser som mina katter mycket gärna skulle vilja ha, därför ber jag alla som läser detta att gå in och rösta på HODJA en gång om dagen.

Sen så har det ju varit lite schlager förra helgen, närmare bestämt finalen av årets upplaga av ESC. Azerbajjan (stavas det verkligen så?!) vann. De var min tredjehandsfavorit, så det kändes helt okej, annars brukar mina favoriter komma på plats tjugofyra eller så.

Hela min favoritLISTA:

1. Tyskland

2. Ungern

3. Azerbajjan

4. Moldavien

5. Finland

Yää. Fast så här i efterhand så vet jag inte om jag trots allt inte tyckte bäst om Ungerns bidrag ändå.....

På lördag är det dags för Öppet Hus på Kattstallet igen och jag hoppas på både bra väder och en massa glada besökare. Hobbe och jag kommer att gå runt och vara tillgängliga för samtal & information (jag) samt klapp & kel (Hobbe).

Nu kommer jag att säga något som jag aldrig trodde att jag skulle säga; jag längtar efter att träna! Pga suboptimalt fysiskt mående är det nästan två veckor sen sist nu. GAAAAH, precis när jag började gilla't. Förhoppningsvis blir jag frisk från min traditionella försommarförkylning pronto så jag kan gå dit och svettas och flåsa. Är förresten inne på min tredje vecka utan socker nu...

I helgen som var var det väldigt varmt och fint väder, iallafall i lördags, så Nina och jag tog med oss Ossian och Håkan ut på promenad i gröngräset. Ossian tycker ju det är jätteotäckt att sitta fast och vara instängd så det här med sele och koppel har inte varit någon jättesuccé hittills för honom (han fyller strax fyra år), men skam den som ger sig! När han glömt bort att han satt fast tyckte han det var jättespännande att vara ute och sniffa och utforska. Duktiga Gulian!

Håkan är lite mer van sen förra sommaren, men han är mer intresserad av att sitta och titta runt. Ossian ville upptäcka HELA världen på en gång, så jag fick vackert hänga efter honom över stock och sten och genom taggiga buskar och fick en massa småkryp på mig (inga fästingar dock - phew!)

Nu har min lugg börjat växa ut, äntligen.. smart som jag är så fick jag för mig att klippa lugg på mig själv för nån månad sen. Inte bra, inte bra. Det finns en anledning till att frisör är ett legitimerat yrke som kräver utbildning....

Annars händer det väl inte så mycket här. Ser fram emot att börja plugga och att ha en skön & lagom aktiv sommar. Den 4:e juli spelar Alice Cooper på Grönan, och så blir det säkert en del parkteater också, eventuellt lite strand- och parkhäng och andra saker man kan göra utomhus.. och inomhus. Den sista (ALLRA sista, snyft!) Harry Potter-filmen har biopremiär i juli. Jag har medvetet sparat mig och inte sett den nästsista än, vill se dem direkt efter varann.

estudiando muerte

2011-05-17T15:46:00.002+02:00

Jag har många starka sidor. Spanska är tyvärr inte en av dem, men det gör inte så mycket för nu är det inte spanska jag ska plugga, utan.....

Ja, till att börja med ska jag läsa in vård- och omsorgsprogrammet på distans (distansutbildning, jag älskar möjligheten) för att sedan gå en 1-årig YH-utbildning till obduktionstekniker. Ha! Så otroooooligt skönt att slippa våndas över praktikplatser, socblanketter, möten med AF och allmän framtidsångest. På tisdag nästa vecka ska jag träffa min handläggare på AF för sista gången (yaay), skolan drar nämligen igång redan 30. maj.

Heja mig!

forensic evidence

2011-04-17T21:22:00.001+02:00

Nu har jag bott ett drygt halvår i mitt nya hem. Smakar fortfarande på ordet MITT i föregående mening. Att man kan vara så vansinnigt lycklig över ett förstahandskontrakt på en LITEN lägenhet i en alldeles vanlig gråtråkig förort? Men den är min, lägenheten alltså, och förorten har jag gjort till min. Kärleken bor endast en kort promenad härifrån och det är nära till centrum och t-bana. Grannarna är oftast knäpptysta och mitt kök är orangemålat och fint.

Praktiserade ju två månader på ett hunddagis. Av olika orsaker mådde jag inte så bra av att vara där, så nu letar jag praktikplats igen. Förhoppningsvis blir jag antagen till utbildningen jag sökt och kan börja plugga i slutet av maj. Det vore maraschinokörsbäret på grädden på mosdroppen som fick bägaren att rinna över i glashuset...!

Snart har jag varit tillsammans med världens underbaraste kvinna i två år. Bonusbarn och bonuskatt fick jag också, samtliga är mig väldigt kära. Äldsta bonussorken fick ett piano i helgen som jag hjälpte till med att släpa upp för tre trappor (alla dessa tre-trappor-utan-hiss-hus........). Vet ni vad ett piano väger? Cirka 200 kilo. Vi var fem personer som bar. En normalstark kille, två tonåringar och två kroppsligt trasiga kvinnor. Det var INTE lätt men det gick.

I sommar spelar Joan Jett på Sweden Rock. JÄVLASKIT. Finns inte en chans att jag skulle åka till Sweden Rock även om jag fick fribiljetter. Festivaler innehåller så mycket jag valt att inte utsätta mig för... dålig musik (ja jag är en musikhitler), FULLA och JOBBIGA människor som luktar illa, ofräscha bajamajor, dyr och ofräsch mat.. överallt en massa ljud, oljud, oväsen, larm, ståhej. Jobbigast är folk som undrar varför man är så SUR och tycker KOM IGEN TJEJEN DET HÄR ÄR JU ROOOLIGT FÖR FAN. Nej jag är inte sur, men jag tycker inte det är särskilt underhållande med människor som måste dricka sig dyngraka för att ha roligt.. snarare tragiskt och väldigt, väldigt frånstötande.
Visst händer det att jag dricker själv, men det är med måtta och det händer inte ofta. De senaste två åren har det hänt två gånger. En grillfest och ett bröllop.
Har jag då ett jättetråkigt liv och inga vänner? NEJ! Jag har ett liv jag älskar (har aldrig tråkigt) och underbara vänner. Vänskap eller kompisskap som smakar öl och bygger på gemensamma fylleminnen kan jag vara utan.

donde esta mitt minne?

2011-04-12T23:19:00.003+02:00

Jamen, jomen, oj men hade jag en blogg.. just det ja.

Slut på praktiken, en månad i förtid men det gick inte längre, av olika orsaker fungerade det inte. Nu letar jag ny praktikplats, eller det är vad jag borde göra, om jag inte var så ångestrastlös. SKÄRP DIG! Andas in, andas ut, tänk, planera, följ planeringen. Borde inte vara svårare än så, eller hur? Men jag fastnar ständigt på stadiet "tänk". Sen blir det inte så mycket verkstad och jag blir galen på mig själv, samtidigt som jag vet att det inte är lönt att pressa mig själv hur mycket som helst, det är snarare väldigt kontraproduktivt. Idag klarade jag inte av att gå in på Apoteket och hämta sömnisar. För mycket folk på liten yta..

Men men, skam den som ger sig.

Håller alla tummar och tassar jättehårt för att jag ska bli antagen till en utbildning jag sökt. Den kör igång 30. maj. Efter tio års skolfrihet känner jag att det är tid att börja plugga igen (på distans). TIO ÅR! Helt otroligt vad fort tiden går. 11 juni har jag bott här i precis tio år. Nitton år gammal och inte sådär tokförberedd på någonting flyttade jag hit två veckor efter studenten. Det kanske inte har varit en spikrak väg till framgång och success, men det kunde ha gått bra mycket sämre också och om alla vurpor & misstag jag gjort under åren lett fram till det bra liv jag har idag så ångrar jag ingenting.

Har hunnit fylla år också, 29 stycken, nästa år blir det 30 jämt. Även Hodja har fyllt år, han fyllde 5 samma dag som Ninas rara mamma Laila fyllde 60. Hodja fick tonfisk och Laila fick en cykel.

Annat spännande som hunnit hända är att jag skaffat bibliotekskort, det hade jag senast när jag bodde i Vetlanda och det var bara för att man inte kunde boka deras internetdator annars (hade varken dator eller internet på den tiden). Har lånat en hel drös böcker på Kungsholmens bibliotek & Vällingby bibliotek. Trevligt trevligt. Så mycket böcker, så lite tid.. tur att jag läser ganska snabbt. En del film har det också hunnit med, bl.a den amerikanska versionen av Låt den rätte komma in. Let me in heter den. Tyckte den var bra, lite "amerikaniserad" såklart, men det är ju å andra sidan det mesta man ser (tyvärr). Killen som spelade huvudrollen var suverän.

Lite vårtecken har jag också sett i form av spirande grönt gräs, en massa hundbajs (yuck), såna där tidiga blommor (påskliljor? eller nåt) samt blåsippor.

Inspirerad av Ninen skaffade jag mig häromdagen ett konto på Boktipset, om man klickar här bör man kunna se min sida. Alla böcker jag kom på att jag läst fanns inte med och så har jag glömt en massa, konstigt nog verkar jag ha lättare för att minnas ungdomsböcker än sådant jag läst de senaste femton åren? Är uppe i 975 böcker just nu och det känns ju ganska futtigt, FAKTISKT. Sen är det lite skämmigt att jag läst så få klassiker. Hittills.

baby birds

2011-02-24T21:01:00.003+01:00

I morse när jag satt på tuben på väg till praktiken såg jag en syn som nästan fick igång någon sorts primitiva moderskänslor i mitt hjärta.

Vy: på väg från Gamla Stan till Slussen, kollade vänster mot kajen, tänkte lite på sommar och glassätande med dinglande fötter (och på att sno ugglan från FLYT). På isen, i en liten vak, simmade 4-5 stycken dunfjuniga små fågelungar runt runt, noga övervakade av sin mamma. Jag vet inte vad de var för fåglar, de var svartvita i alla fall. Och ungarna var verkligen ytte-pyttesmå. Alldeles för små för den här kylan. Hur ska de överleva? Hur ska de kunna hålla värmen? Hur ska mamma sjöfågel hitta tillräckligt med mat åt dem?

Varför har hon så små ungar i slutet av februari?!

Uhuu!

voff

2011-02-23T18:54:00.002+01:00

<--- dobermanntiken Dunja, min favoritkompis på hunddagiset jag praktiserar på just nu.

Idag är jag:

-Trött. Hemma från teatern 21.45, snabbt in i duschen, en halvtimme framför datorn för att varva ner, sedan läste jag lokaltidningen i sängen (värsta flashiga tisdagsnöjet) och sov som en klubbad säljägare tills klockan ringde. Vaknade med alla katterna i sängen, klädsamt draperade runt mig. Ronja vid mitt huvud, såklart.

-Glad. Har mycket att vara glad för!

-Stolt över mig själv. Jag lyckas portionera ut min energi så att den räcker till både jobb & fritid & egentid. Och går och lägger mig i tid.

-Förväntansfull. I helgen börjar bruksprovet!!

-Hungrig. Ska strax göra mackor och fixa matlådor till imorgon + fredag.

-KÄR!!! Kan man vara något annat när man har en Kani Niininen vid sin sida???

inlägg nummer 400

2011-02-15T16:42:00.002+01:00

Dagens Meny:

-vakna upp bredvid sömnvarm vackerälsklingmjukljuv

-på väg till t-banan; drygt ett års saknad slår mig likt en knytnäve i magen. Du finns alltid i mitt hjärta

-bli översållad av hundhår och dregel och promenera i massa snö och kyla

-Tanten på gyn: "jag kan inte hitta din livmoderhalstapp"

Jag: "den finns där nånstans, det är bara att gräva"

Tanten på gyn: "...eeh, jag hämtar en kollega som får hjälpa mig"

-bli tipsad om bloggen Dagens hat på FB och skratta så jag nästan kissade på mig. Om man sprider hat på ett välformulerat sätt som får läsaren att garva läppen av sig och få en välbehövlig energikick så sprider man inte hat utan kärlek!

-läsa kloka ord på en fd kollegas FB: "Att älska är att finnas till för andra och att ge av sig själv, oavsett vad man får i retur" (i kombination med att jag nyss avslutat Philip Pullmans trilogi Den mörka materian för andra gången gjorde de orden mig lite gråtig.

-kolla på den här videon och kaskadgråta av bara farten

-krama om alla mina katter och tala om för dem hur vansinnigt mycket jag älskar dem (ådeba "jaja kan vi få fortsätta sova nu, du snorar ner pälsen fan")

-snart: tiatur

-sen: SOVA!

klass 2 stormvarning

2011-02-10T21:48:00.003+01:00

Sista volontärpasset på Kattstallet avslutat. Lyckades nästan ta mig därifrån utan att börja gråta. J-a MichaelaHasseSara sa att de skulle sakna mig. UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH.. man får inte säga sådant åt mig, jag avskyr förändringar, avskyr avsked! (men ja, visst värmde det fint i hjärtat :)

Förutom alla balla tvåbeningar jag lärt känna kommer jag såklart sakna katterna. Lite kollektiv kattsaknad. Särskilt grämer jag mig över att inte få vara med och fortsätta följa (& bidra till) Natt & Dags fina utveckling. Lilla Nattis, så otroligt skrajsen och fräsig när han kom in i december, har utvecklats till en nyfiken katt som numera till och med vågar ligga på ett klätterträd i korridoren när en människa går förbi. Det går även bra att klappa honom när han ligger på sin trygghylla. Han är så duktig!

Arbetet med de skygga katterna har verkligen gett mig väldigt mycket och om jag har tid och ork i framtiden så kommer jag att fortsätta med det på något sätt på Kattstallet.. men just nu ska jag ha en period av fokus på min praktikplats på ett hunddagis (startdatum: IMORGON) och de aspekterna av mitt liv som kan leda till en sysselsättning (läs jobb) med lön. Ska kolla lite utbildningar också längre fram på vårkanten.. det mesta är ganska öppet än i och med att jag fortfarande inte vet exakt vad jag vill bli "när jag blir stor".

Nu har Melodifestivalen 2011 dragit igång för i år också! Förra avsnittet, det första för i år, kollades på hos Karin (hon har en stooor tv). Vi var ett gäng tjejer och en massa godis. Min favvo Jenny Silver tog sig till Andra Chansen, fast hon var ingen jättefavvo sådär så det gör inte så mycket att inte just hon gick vidare. Vad det blir för artister nu på lördag har jag ingen aning om.. vänta jag ska googla.. jamen titta, så svårt var det ju inte. Voilá! För er som inte orkar klicka på länken (vadå "er", som att jag hade jättemånga läsare? HAHAHAHA) kan jag meddela att vi kommande lördag kommer att få se och höra Brolle, Loreen, Babsan (YEAH! me likes Babsan!), Sanna Nielsen, The Moniker, Anniela och Christian Waltz. Hmmm, känns ju på förhand sådär lagom upphetsande, förutom Babsan då.

Annat roligt man kan göra framför en tv: spela Resident Evil Chronicles på Nintendo Wii med Nina. Det är sjukt kul och vi är himla duktiga på att skjuta onda bossar :)

solsken i blick

2011-02-07T08:05:00.001+01:00

Nina, jag och hunden Ronja någonstans vid Mälarens strand 30.01.2011. En härlig långpromenad som avslutades med en vända på isen (vågat!) och sedan en lååååååååång varm dusch när jag kommit hem.

Kvinnor

2011-02-06T20:30:00.004+01:00

Nu säger jag inte att kvinnor är bättre än män, men att skriva ett blogginlägg om män som inspirerat och inspirerar mig känns helt ointressant. Ett blogginlägg om starka, modiga, roliga, intelligenta och vackra kvinnor känns däremot jätteintressant för moi! ;) För att inte sväva ut alldeles för mycket tänkte jag göra en gammal hederlig alfabetisk lista. Alltså en lista över kvinnor som jag tycker är balla på olika sätt.

A - Isabel Allende, författare som skriver gudomligt bra böcker.

B - Elaine Benes, den kvinnliga huvudkaraktären i tv-serien Seinfeld. Elaine är vegetarian, feminist och underbart frispråkig. Dessutom klantig i sociala situationer.

C

D - Dorie/Doris, fisk i filmen Hitta Nemo (originalrösten görs dessutom av Ellen DeGeneres som också är en Rysligt Cool Kvinna). Ungefär lika förvirrad och tankspridd som moi, men har oanade talanger (bl.a läskunnig) och ett stort hjärta.

E - Nour El-Refai, Sveriges roligaste kvinna (komiker & skådespelare), allt hon gör blir BRA! Karaktären "Bitterfittan" i tv-serien Ballar av stål är så underbar att jag går ner i brygga och spagat samtidigt.

(dessutom är hon söt)

F - Camilla F., lärare i engelska som jag hade när jag gick i åttan och nian. Då var hon nyexad och ung. Hon gjorde sig aldrig till på något sätt, man fick automatiskt respekt för henne. En sådan lärare man alltid kommer att minnas.

G - Diamanda Galas, sångerska-pianist-kompositör som har både röst & utseende man skrämmer små barn och gamla tanter med. Förutom för hennes musikaliska talanger gillar jag henne för att hon inte är någon people-pleaser utan säger vad hon tycker. Hon är också något av en enstöring och har sagt att hon hellre stannar hemma än går på fester, eftersom hon ändå bara sitter och bläddrar i folks böcker på fester och det kan hon lika gärna ägna sig åt hemma.

Hon är också engagerad i djurs rättigheter.

H - Hit-Girl, karaktär i filmen Kick-Ass. Hoppas se mer av henne!

I

J - Joan Jett, sångerska och en av de första Riot Grrlsen. Tyvärr är den mest kända låten med henne (I love rock 'n' roll) också den sämsta. Allt annat hon gjort är hur bra som helst. Hon har attityd, röst, talang och känsla, I adore.

K - Anna Kåver, psykolog och psykoterapeut som skrivit flera KBT- och DBT-inspirerade böcker, t. ex. Att leva ett liv, inte vinna ett krig (som blev något av en vändpunkt för mig) och Tillsammans (om medkänsla och bekräftelse)

L - Joanna Lumley, brittisk skådespelerska som gestaltar Patsy Stone i AbFab. Om jag är hälften så cool som Patsy Stone när jag är i hennes ålder kommer jag dö lycklig. Lumley är dessutom vegetarian och djurrättsaktivist.

M - Moa i "Fröken Sverige", en tjej som menar väl men det blir ack så fel. Till slut får hon rätsida på sig själv och blommar ut.

N - Katharina Nuttall, sångerska med en röst som får mina knäskålar att bli smööööööör. Hennes scennärvaro och -utstrålning har skyhög dregelfaktor. Hon skriver fruktansvärt bra musik.

O - Sharon Osbourne, nu har jag iofs inte sett hennes nya talkshow men detta är en kvinna som vet vad hon vill och styr tillvaron med järnhand. Ozzy och ungarna är helt nerdekade men Sharon glittrar!

P - Helena Peabody, karaktär i tv-serien L-Word, spelad av Rachel Shelley. Först var hon bara en rik och bortskämd överklassbratkvinna, men sedan växte hennes karaktär och fick betydligt mer djup och till slut blev hon min favoritkaraktär. Att hon dessutom är vrålvacker gör ju inte saken sämre, om man bortser från att hon är för mager för min smak men sånt kan man alltid råda bot på.

Q

R - Ronja, min älskade katt, född 12.03.2001 och har varit min trogna följeslagare sedan oktober 2002. Hon har integritet och en stor (och hårig) personlighet som få. Hon kan ignorera folk på ett fullständigt förtjusande sätt. När hon tycker om någon visar hon det på ett intensivt sätt. Hon är självklar och tar, med all rätt, för givet att alla avgudar henne.

S - Valerie Solanas. Att på fullaste allvar skriva en bok som SCUM-manifestet förtjänar fan en OSCAR.

T - Uma Thurman, skådis som är begåvad och vacker. Rollen som The Bride i Kill Bill 1-2 gör hon äckligt bra.

U

V - Valentina Hasan, bulgariska som blev legendarisk genom att på auditionen för bulgariska Idol framföra låten Ken Lee - den bästa tolkningen av "Without You" (Mariah Careys version torde vara den mest kända) som gjorts.

W - Hanne Wilhelmsen, lesbisk polis i Anne Holts deckare. Hanne är extremt klipsk och väldigt socialt obegåvad. Jag älskar henne. Hon är perfekt. Det enda felet med Hanne Wilhelmsen är att hon är en fiktiv karaktär.

X

Y - Yoshi, världens bästa hund.

Z

Å

Ä

Ö

Luckorna kommer att fyllas på efter hand som jag kommer på vem de ska fyllas med! (likaså kommer jag fixa lite länkar)

Hedersomnämnanden: min syster Anu, min flickvän Nina, min närmstis Jacqueline. Mina vänner Emma, Hellu, Råsa, Kattis med flera. (Pampers & Johanna N, mina barndomscompadres)

Hissa-Heidi, Ulrika R. (psykolog), Böki (min nuvarande prat-tant).

Eva (från bibeln) som initierade ätandet av Kunskapens Frukt.

Lisbeth som skriver böcker, är rar och smart och som låtit mig umgås med sina underbara hästar.

Från Facebook: Lärare i allmänhet, Arbetslösa Konstnärer.

Det här med dubbla X-kromosomer är ganska awsome!

twentyeleven

2011-01-23T20:39:00.003+01:00

Jul & nyår mer eller mindre svischade förbi och januari 2011 börjar också lida mot sitt slut, dags att uppdatera lite här kanske dårå.

Till vänster ses Ossian stifta bekantskap med fruktskålen. Hans stora kärlek i julas var den färska ananasen som han kunde stå och sniffa på, med nosen begravd i bladen, nästan hur länge som helst. Julgranen var självklart också till stor glädje för Håkan och Ossian (Nina och jag har bestämt att de ska få fortsätta bo ihop och hon ska småningom få "adoptera" honom officiellt, men jag kommer också alltid att vara hans mamma), liksom alla skojiga leksaker de fick i sina paket.

Äldsta bonussorken (K15) spenderade en del av sina julklappspengar på ett Nintendo Wii, vilket Nina och jag blev superglada för, så glada att vi köpte Rayman Raving Rabbids! Det spelet stiftade vi bekantskap med hos fina vännerna L & S en afton i Södertälje, då vi även träffade deras katter Zombie, Monster och Hades. Zombie och Monster har jag träffat när de var små, men Hades var en ny bekantskap. En STOR kille, blandning mellan bengal och maine coon. Såg ut som en extra stor bengal..

Min egen vardag flyter på i invand lunk; Kattstallsvolontärande varvat med besök på AF för att träffa min coach och praktikplatsbesök och jobbintervjuer och jag blir helt koko i skallen snart och hoppas bara att jag hittar något snaaaaaaaart så jag dels får ett "normalt" liv, lite bättre ekonomi och lite extra jävlaranamma i mig. Snällaste Anita har lovat hjälpa mig att kolla på studiemöjligheter med mig (target HT 2011) längre fram på vårkanten, jag har ju både gymnasiebetyg och plugghjärna men det här med att begripa hur fasen man söker utbildningar etc är lite hebregrekiska för mig, I guess it comes with the syndrome eller så.. men man behöver inte kunna allt själv, man kan hjälpas åt! :)

Igår var vi några stycken som var på restaurang MOMMA i Stockholm för att se DJ Karin165 from da hood premiär-dj:a, vilket hon gjorde med både glans och ära!

Sen så har jag verkligen bestämt mig för att bli hälsosammare och försöka gå ner i vikt också, det håller inte längre.. måste göra mig av med sockerberoendet, äta mindre portioner och framförallt röra mer på mig. (inbillar mig själv att det blir mer "på riktigt" om jag skriver om det i bloggen, så lika bra att göra det)

När det är gjort och jag har ett jobb + bättre ekonomi längtar jag efter att börja rida igen. Eftersom det var fantomlänge sen jag red för en riktig instruktör så tänkte jag att det kanske är lika bra att rida lite "på riktigt" innan jag försöker hitta en lämplig medryttarhäst. Som många vet är det sepedyrt att rida på ridskola i huvudstaden, plus att jag oftast bara blir deprimerad av att besöka ridskolor.. deppade uttråkade sura lektionshästar som går i små leriga paddockar dagtid där det varken finns utrymme eller inspiration för lek och bus. Hästarna tycker inte det är kul att bli ridna. Eftersom jag de senaste drygt tio åren så gott som uteslutande ridit välmående glada privathästar, som varit glada, samarbetsvilliga och positiva, har min ridstil naturligtvis anpassat sig till detta. Jag har blivit van vid att rida med små, nätta hjälper, utan sporrar eller spö, på hästar som haft tillräckligt med egen "motor" så att ridningen inte känts som att släpa fram 600 kg hårigt dökött med hjälp av benmusklerna.

Jag ska alltså försöka hitta en bra ridskola med glada hästar och trevliga instruktörer och rida lektion ett tag. Tips emottages gärna, så länge stället befinner sig på någorlunda okej kommunalt åkavstånd från västerort. Hittills har jag fastnat för Äppelvikens Ridskola, har aldrig besökt den men tycker hemsidan är trevlig och de verkar ha väldigt fina och välutbildade hästar.

Varning: ****** HÄSTNÖRDERI STARTS HERE! ******

På tal om HÄSTAR så börjar årets bruksprov för hingstar av varmblodig ridhästras närma sig, WIIII! Bruksprovsveckan hålls traditionsenligt på Flyinge och går av stapeln 26. februari - 6. mars. Ska bli spännande att se vad det dyker upp för hingstar i år, såväl nya unga förmågor samt meriterade prestationshingstar. Mest intresserad är jag som vanligt av hopphingstarna. Det finns ett stort urval av hingstar i Sverige och utbudet blir ännu större om man räknar med alla spermaimporter. (<--- en hel vetenskap)

Av de hingstar som stod i Sverige under betäckningssäsongen 2010 gillar jag följande bäst:

HOPPNING: A-Dur 1000, Careful 1112, Jaguar Mail 1144 (stod visserligen inte i Sverige), King Louie 1171, Ludwigs Champion 1129, New Balance 971, Niveau 1136, Pessoa VDL 1163, Saint Amour 1125, Tornesch 1042, Ziezo 1168, Carême 1153, Internet 1208, Nintender 1189, Starkko 1200, Turmalin 1202

DRESSYR: Bocelli 1044, Ravell 959, Zuidenwind 1187, Bellagio 1195, Tabasco 1201 (son till Topaasch 1090, en superfin hingst som förolyckades ung - han blev bara 6 år)

Önskemål:

-en riktigt bra hannoveranerhopphingst! Etrusco 1050 förenade E-blod med G-blod på ett bra sätt. Jag är väldigt förtjust i Gotthard..

-en ren trakehnerhingst, gärna med Kostolanyblod och med hyfsat mycket fullblod, som kan användas till både hopp- och dressyrsto (samt fälttävlan!)

Om jag var tvungen att välja en av varje att betäcka med, förutsatt att jag hade lämpliga ston, så skulle jag välja Pessoa VDL och Bocelli.

Inom hoppaveln är det så mycket Holsteiner och KWPN. Inget ont om dem, det är väldigt bra hästar, men jag skulle bli glad om jag såg fler Selle Francais och Hannoveranare.

****** HÄSTNÖRDERI ENDS HERE!! ******

Jahapp.. det var nog allt jag hade säga för den här gången.. återkommer så fort det händer något av allmänintresse!

PS. Jag är smått galen i Joan Jett.

tro, hopp och kärlek - livslöften

2010-12-21T16:34:00.004+01:00

Jag är ju ett stort fan av "keep it simple", det vill säga så tycker jag att man inte ska krångla till saker och ting i onödan.

..i teorin. I praktiken har jag dock en tendens att göra saker och ting svårare än vad de egentligen är.

Egentligen så är ju det mesta väldigt enkelt.

TRO

Vad tror jag på?

Jag tror på inre styrka. Inte minst min egen (äntligen!). Har man bara tron har man oftast förmågan också, vad det än må gälla.

Jag tror på orsak och verkan.

Jag tror på rak och ärlig kommunikation.

Jag tror på att se framåt, att hitta sina fokuspunkter och sträva mot dem.

Jag tror på att prioritera.

Jag tror på att man ska vara hjälpsam, empatisk, öppensinnad, positiv etc inom "rimliga" gränser. (dvs inte på självutplånande sätt)

HOPP

Hopp handlar väldigt mycket om att se framåt. Att kämpa för det man tror på. Att göra sitt bästa i och av alla situationer och möjligheter. Att utröna vad som är viktigt för en själv, och på bästa sätt möjliggöra att saker och ting blir eller förblir så som man önskar.

KÄRLEK

Att ge av sig själv till de man håller närmast hjärtat. Att ta emot det de ger en.

Att aldrig ta något eller någon för given.

Att se det stora i de små detaljerna.

Närvaro. Omtanke.

Viljan att stanna kvar, även när schlagern går i moll.

Viljan att kämpa för att durtonerna åter ska härska.

Acceptans.

..i korta drag. Jag behärskar inte allt till fullo i alla stunder, men rent spontant nerskrivet så är det så jag ser på tillvaron. Så har inte alltid varit fallet. Jag har varit betydligt mer svartsynt. Vart ledde det mig? Inte till något bra iallafall. Så jag slet och kämpade för att uppnå förändring, och det har gett resultat. Stora, märkbara, förunderliga sådana.

2010 är snart till sin ända och 2011 väntar. Nyårsläften är inte my kind of cup of tea, men jag lovar mig själv och dem jag håller kära och som berörs av mig och mitt att jag kommer att fortsätta leva mitt liv efter det jag precis skrev. Det kommer inte alltid vara lätt, det kommer finnas dagar då jag tänker och agerar precis tvärtemot alltihop. Påminn mig då om detta! Hjälp mig tänka och göra rätt. Finns där för mig. Jag kommer att göra detsamma för er.

Livslöften. Det känns bra.

fjärde advent

2010-12-19T15:46:00.002+01:00

Mycket bra telefonsamtal med kär vän. Vi hörs alltför sällan, men när vi hörs av är det som att vi pratade betydligt oftare.

Grovsoprum. Fick gräva mig fram för att kunna öppna dörren, men det gick.

Annars försöker jag mest få tiden att gå.

Min tid är numera uppdelad i en så kallad normal dygnsrytm. Mellan 22 och 22.30 är det släckning och huvudet på kudden. Jag SOMNAR, vaknar visserligen ett par gånger under natten (brukar vara oförskämt pigg vid 2-3-snåret på morgonkvisten), men somnar om och har inga problem att gå upp i så kallad vettig tid, hålla mig vaken hela dagen, göra saker och så fortsätta med att gå och lägga mig i tid på kvällen. AWESOME! "Kronisk sömnstörning" - eller hur. Har tjatat på diverse läkare i flera år om att få melatonin utskrivet. Men nej, det ger man bara till personer över 55 år eller i låga doser åt små barn.

Nu hade jag tur; samtidigt som reglerna för utskrivning av Circadin ruckades lite på fick jag äntligen en läkare som tyckte det var sunt att jag ville byta ut sömnbenzot mot ett kroppseget, icke-beroendeframkallande hormon. Efter några knöliga nätter med dålig sömn började det fungera. Wiiii! Enda nackdelen är att det inte ingår i högkostandsskyddet, så man får betala kalaset själv, men jag betalar gladeligen 170 kr var tredje vecka för att slippa belasta min kropp med mer kemikalier än nödvändigt.

Försökt ta bilder på jourkatten som ska vara här i veckor, men eftersom den lilla skrutten är övertygad om att jag är en läskig varelse som ÄTER små svarta katter till frukost, lunch och middag har jag låtit bli att terra honom alltför mycket. Hobbe har nosat lite pliktskyldigt på honom några gånger. Lillkatten är döpt till Mouchino och ska tillbaka till Kattstallet om tre veckor.

Häpp, om man skulle kolla på ett Cityakutenavsnitt eller fem (garanterad gråtstund).

blicken riktad framåt

2010-12-11T19:52:00.004+01:00

Fokus, fokus, fokus.. julmystankar, -känslor och -förberedelser varvas med mycket annat.. mormor i Finland som inte är riktigt kry, min hyllsituation (MÅSTE få tag i billiga/gratis bokhyllor snarast!), min arbetssituation, min framtid, mina nära & käras mående.. Är trött i huvudet av allt tänkande och lättgråten (tack så j-a mycket, Cityakuten) och jätteglad för att det snart är jul och jag får tillbringa den tillsammans med min älskade Nina, K15, T14 och katterna och en gnutta irriterad över saker och ting som inte blir av trots planer och så vidare.. återigen; sätta gränser och vara klar och tydlig med var de går, och hålla hårt på dem både för min egen & andras skull.

På måndag ska jag åka in till stan och fixa det sista som behöver handlas i klappväg, på tisdag är det säsongsavslutning i teatergruppen där jag går (och jag har lovat baka, minns jag nu) och då flyttar även min Kattstallet-favorit Skrållan till sitt nya hem, ÄNTLIGEN! De som kommer dela sitt liv med henne kommer aldrig mer få en tråkig stund.. ;)

Ja.. jag har att göra fram till jul, både praktiskt och tankemässigt.

För att anknyta till ett tidigare inlägg angående självkänsla, acceptans och så vidare så vill jag tipsa om den helt fantastiska boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" av Anna Kåver, helst skulle jag vilja sträckläsa den men tar det i små portioner med många omläsningar, tankepauser och understrykningar eftersom det är så mycket att ta in. Det är inte frågan om någon raketforskningsnivå utan egentligen helt självklara, vardagliga saker som jag och säkert de flesta andra också egentligen vet om.. men av någon anledning så har jag inte fått det att fungera för mig tidigare. Det är smått otroligt hur mycket lättare jag känner mig när jag inte går omkring och bär på tusentals ton av ilska längre, till exempel. Ordet acceptans har fått en helt ny innebörd för mig och jag tror allvarligt att den här boken (i kombination med annat, som att ha kloka personer omkring sig att prata och bolla tankar med, och det har jag) kommer att förändra mitt liv.. på ett bra sätt! Inte drastiskt, inte helt och hållet, men jag kommer lära mig må otroligt mycket bättre och DET är en stor förändring.

Vem hade trott det; att jag skulle tro på att man kan omprogrammera sin hjärna, bryta destruktiva och icke-konstruktiva handlingar och tankar och mönster? På gott och ont är jag jävligt envis och har, som bekant, alltid rätt.. detta är ytterligare en nyttig påminnelse för mig. Ibland har jag fel, vilket är jättebra för då kan jag göra om & göra rätt och då får jag ju till slut rätt ändå ;)

Min blick är riktad framåt mot diverse delmål, både stora och små. Något slutmål har jag inte utan det får bli ett syfte istället, och det är att uppnå delmålen (vadå flummigt, närå, det är helt solklart eller hur...).

"Vispa tills allt löst sig" /Blå Band

en alldeles vanlig måndag

2010-11-29T12:47:00.003+01:00

I fredags var jag på Stockholm Horse Show i Globen tillsammans med min vän Anita. Jag fick biljetter i förjulklapp av Ninisen. LYCKA!! Vi såg några hoppklasser, en islandshästtävling vi inte begrep så mycket av förutom att islandshästar är väldigt söta och har väldigt mycket man och svans, barbackahoppning (seriöst.. att hoppa nästan 190 cm barbacka.. jag skulle inte göra det med sadel ens!), stjärnstafett (Carolina Gynning hade absolut snyggast avsittningsteknik), en fantastisk pas de deux med en kamel (!) och ett arabiskt fullblod, invigningsshowen som innehöll vackra arabhästar, bedårande shetlandsponnyer, en frieserhäst, några fjordhästar och mycket mer. Dressyr kamelen var onekligen imponerande. Klockrena galoppombyten i varje, skolorna (öppna/sluta) var inget problem de heller, och så den underbart vippande överläppen som grädde på moset.

I lördags var tanken att jag skulle hjälpa till och julpynta hemma hos Nina, men eftersom jag vaknade med feber, ledvärk och förkylning blev det inte av. Var besviken som en barnunge och låg och grät och kollade på Cityakuten och grät och snorade och tryckte i mig Finrexin. Mår fortfarande inte helt okej men trycker i mig förkylnings- och värkmedicin för idag SKA jag kolla pynt, basta!

Första advent har alltså passerat, för egen del tämligen obemärkt, men ändå. Förra året myste vi järnet med glögg, pepparkakor och kollade på Tomten är far till alla barnen med sorkarna. Kanske kan göra om det den andra advent eller så.

Ser verkligen fram emot julen med alla dess element, såsom den utomordentliga traditionen som skapades förra året: FRU-JUL.

Känner mig lite småstressad och ofokuserad, mycket i skallen. Tankarna flyger omkring som fjärilar (malfjärilar? börjar ju få vita hårstrån) och vill inte riktigt landa. Skriver lite i mitt lilla skrivhäfte och försöker vara så strukturerad jag kan.

En positiv sak är dock att jag verkligen känner att jag ser fram emot min framtid. Vem hade kunnat tro det för, låt oss säga, två år sedan? Då hade jag bara blängt surt under lugg och sagt "vilken jävla framtid fan, din mamma är en framtid". Ibland när det känns som om jag bara stagnerar i min utveckling så behöver jag påminna mig själv om sådana saker. (utveckling förresten; jag är 28 år och JA, man utvecklas hela livet, men ibland känner jag att jämfört med t.ex. mina gymnasiekompisar är jag lite underutvecklad: alla har körkort och högskole-examen, en del har bostadsrätt och är sambo sedan tusen år tillbaka, några har barn, någon är gift, någon till och med skild, de flesta lever stabila vuxenliv med rutiner, själv har jag inget av det där - MEN jag har en hyresrätt, en fantastisk flickvän, goda vänner, världens bästa katter, frivilligt barnlös, SL-kort, studieplaner och gör mitt bästa med rutinerna ;)

Häpp, nu är det dags att hit the shower och dra på sig alla kläder jag äger för att pulsa ut i vinterkylan.

fragility

2010-11-21T20:30:00.003+01:00

När isen krasar under fötterna när jag går genom en mer eller mindre öde novembermörk förort slås jag av tanken på hur bräckligt, sårbart allt är. För någon minut sen kände jag Hennes andetag mot min hals och hörde Hennes hjärtslag. Pratade en kortis med Syster i telefon, hörde hennes son i bakgrunden. Just nu har jag Hobbe i knät, Hodja sover hoprullad till vänster om mig. Ronja satt i mitt knä och Ossian lekte pole dancing med Håkan. Bonussorkarna K15 och T14 var hemma och pysslade med sitt. Mormor mår enligt uppgift från syster helt okej (hon var med om en olycka förut). Närmstis sitter hemma med tand-ont, men är välbehållen. Pappa och hans familj mår bra på sitt håll, likaså mor och äldsta lillebror (som snart fyller 15, stora grabben). Min morbror och hans barn, mina kusiner, mår också bra, liksom släkten i Tyskland.

(B4.. saknaden är närvarande hela tiden och jag hoppas av hela mitt hjärta att den lilla personens liv präglas av kärlek och trygghet i största möjliga mån)

Jag har en lägenhet, ett förstahandskontrakt som är MITT. Det är en enorm trygghet. Nu vågar jag tänka Framtid som i studier, som i planera livet mer än 24 timmar framåt åt gången. Terapin fungerar tillfredsställande och jag har en bra kontakt med Arbetsförmedlingen. Det är snart jul och jag längtar otåligtsomettbarn efter att få börja pynta och skriva julkort och slå in klappar.

En sällsam känsla av relativ trygghet har smugit sig på. Jag tänker inte gå omkring och oroa mig på förhand över allt jävelskap som kan hända, saker som jag inte kan påverka. In case of istid, atomkrig, armageddon och ragnarök får det helt enkelt lösas när det är aktuellt. Jag gör mitt bästa för att försöka behålla alla bra saker i mitt liv, tar inget för givet, tar hand om mig själv och de mina så gott jag förmår. Men ändå.. man har ju allt och alla bara till låns. Livet är så bräckligt och det skrämmer skiten ur mig ibland!

Nina

2010-11-18T22:26:00.003+01:00

Om jag förut enbart levt i parallella existenser,

vaktande mina gränser likt en utsvulten varg sitt sista får

Vet jag nu ibland inte var jag slutar och hon börjar

denna kvinnovarelse vars andetag är min livsluft

Hennes doft min näring

Kapitulation var aldrig uppe på tapeten,

ty inför henne visade mina bandhundar strupen

utan anmodan

Och hon i mig och jag i henne och vi i varann

oavsett fysiskt avstånd

Storheten i hennes envishet

att få mig att begripa att detta inte är farligt

och känslan när jag insåg allt som är Hon

överväldigar mig varje dag

Stärkt av henne

stärkt av att jag stärker henne

"I once was blind, but now

at last

I see"

nerdstats!

2010-11-08T21:31:00.001+01:00

kladdkakans dag

2010-11-07T20:38:00.002+01:00

Årets upplaga av Scrabble-SM har avgjorts i Stockholmsförorten Hägerstensåsen (ett roligt anagram på det är Hästen Ger Såsen). Eftersom jag är en ganska stor nörd och dessutom wannabesavant deltog jag självklart. Kom på plats 56 av 81. Hela tillställningen var en orgie i insnöat nörderi, men det bjöds på en massa gottigt fika och en del nice häng med andra spelare, så trots att det var väldigt uttröttande att spela 16 ronder på två och en halv dagar var det ändå rätt kul. Vann en ordnördbok.

Nu är jag så trött att den enda vettiga tanken i mitt huvud är "Yoggi Dröm med vit persika och vit choklad är skitgott", så jag ska nog sluta blogga för idag.

Häxans Mat och Rymdgriskultingar

2010-11-04T12:36:00.002+01:00

En internetbekant brukar publicera bilder och recept på sina köksalster på Facebook och till och med köttmaten ser så smarrig ut att jag inte kan låta bli att dela med mig länken till hennes mysiga matblogg: HÄXANS MAT.

Inspireras och frossa!

En annan sida jag suttit och "ååååh!"at mig om idag är S*Poltergeist Sphynx. Förutom att sphynxar är bedårande i allmänhet väntar de även sphynxbebisar i slutet av november och mamman till dem är ingen annan än Gnissla, som jag kattvaktat tillsammans med hennes moster Noise.

Imorgon börjar SM i Scrabble, som jag självklart kommer delta i, nörd som jag är...

until it sleeps

2010-11-01T23:29:00.003+01:00

Ibland är mörkret mörkare än det brukar vara och då letar det sig in i mitt sinne och mina tankar, trots att jag gör mitt bästa för att hålla det på avstånd. Numera går det oftast bra, viss vardagsoro finns alltid men det är på en hanterbar nivå. Konkreta saker som jag vet hur jag ska hantera, som jag har en strategi för. En enkel strategi. Handlingsplan --> handling --> konsekvens. Förutsägbart och tryggt. Gör jag det jag ska, blir resultatet det det ska. Mycket bra.

Har äntligen upprättat en handlingsplan med min prat-tant. Vi hade en förut också men den var alltför diffus för att kallas vare sig handling eller plan. Nu har vi gjort en ny och jag har preciserat vad det är jag vill ha hjälp med.

Ju "friskare" jag har blivit desto tydligare är det hur fruktansvärt låg självkänsla jag har. Har ett bekräftelsebehov stort som en kontinent och "too much is never enough" är mer regel än undantag. Men sanningen är ju att ingen kan fylla det där svarta hålet i mig förutom jag själv. Om jag bara visste hur? Jag intalar mig själv att jag är bra, att jag kan, att jag duger, att jag får. Ibland tror jag på det och blir glad. Men likt förbannat sitter det en liten djävul på min vänstra axel och sår frön av tvivel i mig. Det är som om min åsikt gällande mig själv (märkligt - i alla andra sammanhang är jag ju oftast tvärsäker på att jag har rätt..) inte räknas lika mycket som andras åsikter om mig själv. Vad spelar det för roll om jag tycker att jag är jättebra om de jag bryr mig om har en annan åsikt om saken?

Jag kan älta det här i timmar. Eller rättare sagt; jag skulle kunna älta det här i timmar om jag gav mig själv tillåtelse till det. Det gör jag inte, för jag vet att det inte leder någonvart. Funderar på vad jag ska skriva i min självhjälpsbok (den jag skriver åt mig själv). Har tänkt väldigt mycket på vad jag ska skriva i den, men har inte vågat än. Tänk om jag skriver fel? Störtlöjligt egentligen.. att tänka så. If it works, play it and fake it 'til you make it liksom.

Varför är jag så osäker?!

Ibland (ofta) är jag galet trött på mig själv. Dessa tankar suger verkligen ur all tänkbar must, ork och energi ur mig. Energi och krut jag borde lägga på andra, mer handfasta saker. Hålla igång mig, ta mig från punkt a till punkt b. Beta av listan.

Utåt sett är jag rolig, rapp i käften, allmänbildad och hyfsat trevlig. Jag är hjälpsam, omtänksam och bjuder på mig själv. Låter ju jättebra, eller hur? Men allt bottnar ju i mitt bekräftelsebehov, och jag blir så äcklad av mig själv ibland, inte för att jag förställer mig för det gör jag inte, men för att jag har så svårt att slappna av och inte tänka på att prestera hela tiden. Som att jag tror att jag inte får vara med om jag inte är alla mina bra egenskaper till max hela tiden.

Bokstaven S innehåller många ord som är närvarande för mig i varje andetag. Sorg, saknad, smärta, skuld, skam. (ilSSSSka?)

S innehåller självklart även fina ord. Samhörighet, symbios, systerskap.. sovmorgon.

Acceptans börjar på A och Öppenhet på Ö. De börjar och avslutar alfabetet och däremellan ryms såväl allt jag kämpar för att göra mig fri ifrån som allt jag har erövrat, omfamnat och strävar efter. De bra sakerna är många och deras närvaro påtaglig, men oron att inte duga slukar mig inifrån.

Framsteg? Bakslag? Sidoskutt? Allt på en gång.

Smått rastlös och orosäten lägger jag huvudet på en av de sju kuddarna i min säng. Katterna är inte sena att inta sina platser i min omedelbara närhet. Till deras mjuka tasstramp och lågfrekventa spinnande, och med hjälp av tio milligram Stilnoct, sluter jag ögonen och sover tills arla morgonstund imorgon, för då kommer kakelmannen och ska kakla om mitt kök.

So be it.

kanelbullens dag

2010-10-04T20:18:00.011+02:00

Äntligen, äntligen börjar det kännas som att saker och ting kanske är på väg mot rätt håll för mig. Har fått en lägenhet (ett FÖRSTAHANDSKONTRAKT! Mitt!), vilket självklart är en stor bidragande faktor. Nu ska jag "bara" ha tag i ett jobb också och komma på vad jag vill plugga och när (hösten 2011, beteendevetenskap på distans ser det ut som just nu iallafall).
Livet känns helt enkelt meningsfullt.

Jobbletande varvas med kattstallsvolontärande (det ger jag för övrigt aldrig upp!), teater en gång i veckan, Nina, vänner och annat.

Måste bara få bukt med en del grejer på insidan också, som min skitlåga självkänsla. Någon som har något bra tips? Eftersom jag är kategorisk och envis kan jag ju säga att jag fetvägrar läsa någon som helst självhjälpslitteratur, däremot har jag tänkt börja skriva en egen självhjälpsbok (eller rättare sagt ett anteckningshäfte) bara för mig själv. Citat, tips, strategier, allt är välkommet. Så sållar jag ut det jag tycker kan vara värt att pröva (lovar att inte vara alltför cynisk och skeptisk..) och jobbar med det.

Uppenbarligen själv (och med stöd av N + vänner), eftersom min samtalskontaktJÄVEL gjort sig oanträffbar sen i maj. Ska skicka ett brev till hennes chef imorgon och seriöst ifrågasätta hur de sköter jobbet på det där stället. Varje gång jag påpekat att det är väldigt jobbigt att ens behandlingsansvariga är helt otillgänglig får jag höra "men byt mottagning då". Javisst, men det är inte så lätt att byta hit och dit, det är skitsvårt att få förtroende för en ny behandlare, det tar tid, i mitt fall ÅR. Jag har haft samma nu ett bra tag och bortsett från att människan inte går att få tag i fungerar det bra. Varför ska jag då byta? Varför kan inte ledningen på hennes arbetsplats se till att de som jobbar där inte har alldeles för många patienter, så att de faktiskt har tid att jobba med de de har? Eller är det hon som inte kan säga nej? Var någonstans brister det? För brister gör det. Jag har hört andra patienter i väntrummet klaga på samma saker, gällande samma person. Hon har inget telefonnummer på jobbet, ringer inte upp när man lämnar meddelande i receptionen eller via sin läkare (som trots att hon också är väldigt upptagen faktiskt HÖR AV SIG inom rimlig tid efter att man försökt få tag i henne!), läser inte sin mail.. hur ska man få tag i människan? Röksignaler? Brevduvor? Telepati??
Usch, nu blev jag lite upprörd här. Kommer trots det att skriva ett mycket artigt och icke-aggressivt brev till chefen. Månne ett tecken på att jag lärt mig kanalisera min ilska till positiv energi? (ibland blir jag nästan lite stolt över mig själv, trots att jag vet att jag har en lång väg kvar att gå)
Av sommaren är det bara kvar minnen blott. Lägger upp några sommarbilder här. Inbillar mig att min blogg kanske blir intressantare med lite illustrationer..

Hobbe och jag på Öppet Hus på Kattstallet 5. september

Ronja, min älskade gamla kattlady

Hunden Ronja, en schäferblandning som vi hade äran att dagmatta lite i sommar

Jag gosar med Birk utanför Pride Park

Ossian är Förgargelseväckande GUL

to answer questions with nothing

2010-09-24T00:35:00.002+02:00

Eniro lanserade ju för ett tag sen en tjänst som går ut på att man kan fråga dem om ALLT. Det mesta brukar man ju kunna googla sig till, men en sak gick jag bet på, så jag slängde iväg följande sms till 118118:

"Varför säger man "svart" om mörkhyade personer och inte "brun", de är ju bruna i hyn?Min flickvän tror det är för att bajs är brunt och det vore förnedrande."

Svaret löd:

"Hej! Din fråga är intressant nen tyvärr väldigt svår att hitta svar på, därför kommer vi inte att ta betalt för detta sms."

prioriteringar

2010-09-16T12:12:00.003+02:00

Ja låt oss rösta på Alliansen för det är så viktigt med valfrihet och sänkta skatter. Det är faktiskt ännu viktigare än människors rätt till ett drägligt liv. Läs själva!

..jag försöker verkligen förstå. Jag har vänner som röstar på Allianspartier. Vänner som jag anser vara kloka, förståndiga, empatiska och vidsynta människor.

Det anser jag fortfarande att de är. Men kanske tycker jag att de borde läsa igenom ovanstående länk lite extra noga.

För mig var valet väldigt enkelt. Det blev inte blått den här gången heller. Behöver ju bara se till mitt eget liv för att se hur mycket de har lyckats rasera på bara fyra år.

***UPPDATERAT***

Här kan man se en tänkvärd videosnutt.

yes it's fucking political

2010-09-11T12:51:00.002+02:00

Den är så bra så jag ryser. Älskar den finlandssvenska flatan iklädd natur med gatsten i hand!

GRÅT ALLIANS AV VÅRT HAT

(PS. ordet "allians" har ju klingat lite illa i politiska sammanhang sen andra världskriget)

Moderaternas ställningstaganden - en kort historik

1904–1918: Nej till allmän rösträtt.

1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.

1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1919: Nej till kvinnlig rösträtt.

1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.

1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.

1927: Nej till folkskolereform.

1931: Nej til sjukkassan.

1933: Nej till beredskapsarbete.

1934: Nej till a–kassa.

1935: Nej till höjda folkpensioner.

1938: Nej till två veckors semester.

1941: Nej till sänkt rösträttsålder.

1946: Nej till fria skolmåltider.

1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.

1947: Nej till allmänna barnbidrag.

1951: Nej till tre veckors semester.

1953: Nej till fri sjukvård.

1959: Nej till ATP.

1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska stödet till ANC.

1963: Nej till fyra veckors semester.

1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.

1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.

1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan själv besluta om abort upp till den 18:e graviditetsveckan. Moderaterna röstade nej.

1976: Nej till femte semesterveckan.

1983: Nej till löntagarfonderna.

1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.

1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU. EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter, men de moderata ledamöterna röstade nej.

2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och kritiserade Irakkriget utom moderaterna.

2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.

2006: Nej till gröna jobb.

2006: Nej till sex timmars arbetsdag.

2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.

2006: Nej till höjd a- kassa.

2006: Ja till sänkt a-kassa.

2006: Nej till höjd sjukersättning.

2007: Ja till sänkt sjukersättning.

Med facit i hand..............

mycket katt blir det

2010-09-05T18:31:00.001+02:00

och mer kommer snart.

Top Cats Akutgrupp har startat en blogg som jag tycker alla borde läsa regelbundet. Historien om katten Kanel fick mig att börja gråta. Undrar var han kom ifrån?

Älska och ta hand om era djur!

Öppet Hus på Kattstallet i Åkeshov

2010-08-18T11:50:00.006+02:00

Välkommen till höstens Öppet Hus på Kattstallet!

Från och med klockan elva på förmiddagen är man välkommen till oss för att titta på stallet, prata med personalen och hälsa på katterna. Vi har även:

-Café

-Butik med kattprylar
-Loppis
-Lotteri (lyx och vanligt)
-Barnhörna (ansiktsmålning, fiskdamm m.m)
-Information om medlemskap m.m
-Fråga veterinären

Ta med familj, vänner och bekanta - eller kom själv och mingla med katter och kattvänner!

Det är lätt att hitta till oss, Kattstallet ligger endast ett stenkast från Åkeshovs t-banestation (gröna linjen). Välkommen!

Hemsida: http://www.kattstallet.se/

At the end of the rainbow

2010-08-03T18:58:00.002+02:00

Det var Priden det. Helt okej tillställning som nog mest var lyckad tack vare allt bra sällskap. Schlagertorsdagskvällen regnade det otroligt mycket, hela parken var en enda lervälling och varje gång artisten på scen sjöng något som innehöll "regn" eller "vatten" eller liknande så jublade alla. Ja, ni kan tänka er. Stackars alla som klätt och sminkat sig fina för att gå på någon av festerna efteråt och som hade tänkt förfesta i parken, de var nog inte så festfina efter en minut eller två..!

Annars rullar livet på som det brukar. Nu är det augusti månad och jobbletande varvas med Kattstallsvolontärande, bostadssökande och annat.

Igår flyttade två bekantingar till Ninas hood, dvs "rätt sida av stan" ;) Till deras familj hör även en Fjolltass och en Sockervaddsdrake. Aj löv sockervaddsdraken!

Sommarvärmen har utbytts mot lite mer vanligt instabilt sommarväder, eller ska man kanske säga tidigt höstväder? Jag hoppas vi hinner med några kvällsfisketurer till innan vädret blir alltför ruggigt (okej, jag kanske överdriver, men jag är jäkligt frusen av mig!)

Har ofta idéer om vad jag borde skriva här, men när jag väl sätter mig vid tangentbordet blir det helt tomt i bollen på mig. Om jag vore rik så skulle jag köpa en sån där liten laptop med mobilt bredband man kunde ha med sig överallt och skriva ner alla mina bra idéer direkt jag fick dem, istället för att som nu förbanna att jag varken har med mig papper eller penna och att batterierna i min mobil är för dåliga för att jag ska hunna skriva och spara någon längre text i dem.. iPoden har bra batterier men går inte att skriva i.. attans bananer liksom, dagens I-Landsproblem here I come.

katthår och regnbågar

2010-07-25T21:14:00.002+02:00

Imorgon drar den alltså igång, årets upplaga av Stockholm Pride. Min tredje i ordningen, fast den första jag inte volontärjobbar på. Ska bli intressant både med en pride helt ur besökarsynvinkel, samt att den flyttat från Tanto ut på Gärdet. Än så länge har jag ingen koll på programmet, förutom att torsdagkvällen är vikt åt schlager och fredagen åt, i kronologisk ordning, picknick med vänner och bekanta, konsert med Katharina Nuttall och sedan 90-talskvällen som avslutning.
Mellan Pridevarven ska jag dessutom hinna att volontära på Kattstallet, pimpa mitt CV, leta jobb/praktikplats, skriva några texter jag lovat Kattstallet att skriva, ta hand om alla katterna som är här på kattkollo.......

Ja just det; kattkollot.
Sedan någon vecka tillbaks har vi fasligt många katter här. Förutom de permanentboende Ronja, Håkan, Hobbe och Ossian gästas vi tillfälligt av Hodja (som ju är min, men som p.g.a. osämja med Håkan är utlånad till Anita & Robert och deras rara kisse Sibelius), Sibelius, Dollar och Sunny. Dagarna fylls av lådtömning, kattgos och mat- och vattenservice.
Ninas plastsyster passade på att bli med hund från Hundstallet, en trevlig liten rackare på dryga året som heter Ronja och mest innehåller schäfer. Den dagmattade vi i veckorna i fem veckors tid. Dessa veckor var väldigt varma, vilket Ronjavovven tyckte var alldeles utmärkt, eftersom värme=BAD! Tjoho! Till och med jag, som i vanliga fall är lite gäddnojig, plaskade glatt i Mälarens böljor med detta fina sällskap.

Nu blir det dags att avrunda såväl den här veckan, dagen som detta blogginlägg för lite lasrande av katter (laserpekar-race för de hågade dvs Ossian, Sunny, Håkan och Dollar, i intresse-ordning) och dagens höjdpunkt: SOVA. Innan insomnandet hade jag tänkt hinna läsa lite mer i den superbraiga boken jag håller på med; Mina drömmars stad av Per-Anders Fogelström. Rekommenderas varmt till alla i allmänhet och Stockholmsintresserade i synnerhet!

livstecken

2010-07-21T14:32:00.002+02:00

Är inte jätteövertygad om att jag kommer att börja blogga aktivt igen, men nu har jag åtminstone uppdaterat länkarna litegrann.

Alla katterna mår bra. Ronja är 9 år, Hobbe 7, Hodja 4, Ossian 3 och bonusmissen Håkan också 3. Nina och jag är sådär äckligt kära och har varit tillsammans i drygt ett år nu. Jag har börjat volontärjobba på Kattstallet i Åkeshov, där jag trivs jättebra.

Har även tagit upp min barndomssommarhobby igen; abborrmete. Katterna uppskattar det åtminstone litegrann.

permafrost

2010-02-08T19:14:00.003+01:00

Jag lägger ner bloggen under en obestämd framtid nu, jag orkar inte hålla på.

can you see me now

2009-12-11T00:01:00.002+01:00

Det var ett tag sen.

Drygt fem månader.

En hel del har hänt, samtidigt som det känns som att inget särskilt inträffat. Tiden har gått fort.

Jag bor inte längre hatbo. Jakobsberg är ett avslutat kapitel i mitt liv. Det tackar vi för. Nu bor jag väntbo.
Kärleken finns kvar och växer sig starkare och starkare. <3 Nina <3
Även K14, T13 och B3 har sina platser i det innersta av mina innersta rum, där jag förvarar min familj.
Inte nödvändigtvis dem jag har blodsband till, utan dem jag valt att inkludera i mig och mitt. Blodsband eller icke.

Hästarna återvände till mitt liv, först i form av Cemona, ett vackert och klokt halvblodssto. Sedan blev det Enya, en fullblodskorsning alldeles i början av sin karriär som ridhäst.
Tyvärr har Enya flyttat och Cemonas ägare flyttat om bland sina hästar och medryttare, och jag som var senast tillkommen står på "väntlistan". Letar ny mysig hästkompis.

Jobbade mitt andra och sista år som volontär för Stockholm Pride i somras. Visserligen både roligt och utvecklande, men ändå. Är inte ens säker på att jag kommer att besöka nästa års Pride. Det känns inte riktigt som ett forum som speglar mina intressen, även om det är väldigt mångsidigt. Trots allt så är jag ganska passivt intresserad av det här med genus, kön och HBTQ. Jag identifierar mig inte med homo/bi/trans/whateversexuella som grupp, bara för att jag råkar vara lesbisk. Inte heller identifierar jag mig med alla ridsportutövare, filmtittare eller Scrabble-spelare. (missade förresten årets Scrabble-SM i Uppsala p.g.a. att jag var sjuk i - SVININFLUENSAN! Så j-a töntigt liksom)
Kort sagt; jag tycker det är roligare att nörda för mig själv än att nörda i grupp. Eller med rätt sällskap vid rätt tillfälle. Och rätt sällskap väljer man ju företrädesvis själv.

Blev hittad av en katt utanför tvättstugan i somras. Den mådde varken bra eller hade något hem. Efter veterinärbesök bekostat av Djurfrämjandet fick katten både ett hem och ett namn. Nu heter hon Maja och bor i Tyresö hos fina Johanna.

Ett besök på Grönan har också hunnits med. Ivrigt påhejad av K14 (bästa åksällskapet!) åkte jag Insane, den nya tunnelbanan. Beskrivning: 75 sekunders dödsångest. Jag är för höjdrädd för att uppskatta sådant. Det var inte roligt. Det var vidrigt. Men jag fick en t-shirt av Nina som belöning för bragden, och den är fin trots att den är rosa.

Ser fram emot att tillbringa julen i sällskap av barn. Det känns mer som riktig jul då. :) För första året kommer det även att finnas en gran i samma hem som mina katter, vilket ska bli minst sagt intressant. Jag har avsagt mig all form av ansvar för granen och granpyntets väl och ve, utan håller mig till områden jag behärskar, som Kalle Anka-tittande och allehanda köksbestyr. Har köpt ett julpynt; en halmbock från Ikea.
Slagit in (hittills) 31 julklappar (fem människor och fem katter som mottagare) och skickat 24 julkort.

Så här i jultider kanske man tänker extra mycket på saker som sina nära & kära, givandets och emottagandets glädje, gemenskap, samhörighet och tacksamhet.
Min kloka syster och jag har haft anledning att diskutera ämnet tacksamhet.
På listan över saker från min uppväxt som jag är tacksam för (gentemot den föräldern jag huvudsakligen växte upp med) kommer tre saker. Vi hade alltid god, vällagad och varierad mat hemma. Jag fick rida och åka på ridläger. Jag har i vuxen ålder fått en hel del ekonomiskt stöd hemifrån.
På listan över saker jag är mindre tacksam över kommer TILL EXEMPEL att alla negativa känslor som ledsamhet, ilska, sorg, besvikelse, fysisk smärta etc alltid förringades eller viftades bort.

Hedo 5 år: "Mamma, jag är ledsen för att jag inte har någon att vara med på dagis.. alltså någon tjejkompis. Och killarna vill jag inte vara med."
Hedos mamma: "Jaha, och vad vill du att jag ska göra åt den saken, det är väl ditt eget fel?"

Samma lista: alla de miljontals kubikliter skuld och skam jag i vuxen ålder nästan drunknat i.
Hedo 8 år tjafsar om att hon inte vill gå och lägga sig en vanlig vardagkväll i början av december.
Hedos mamma: "Sluta upp med att bråka nu och visa lite tacksamhet i stället! Jag har julpyntat hela dagen och det är faktiskt ENKOM FÖR DIN SKULL det firas jul i det här huset!"
(ja, där dog den julstämningen för all tid framåt, ända tills jag i vuxen ålder bestämde mig för att reclaim the christmas)

Hedo 5 till 19 år gammal kommer inte överens med mammas nya man. (senare visar det sig att mamman anser att den 50 mil långa flytten till nya mannen var, med undantag av Hedos lillebror född 1995, ett enda stort misstag)
Blåmärken och svidande hud läker fort, men de ständinga verbala kränkningarna och den psykiska nertryckningen har gjort att mannen i Hedos värld upphörde att existera samma dag hon flyttade hemifrån. Han finns inte mer, punkt slut.
Hedos mamma: "Men sluta larva dig, du överreagerar, skärp dig, var lite TACKSAM för en gångs skull!"

Nej mamma, mycket är jag, men särskilt tacksam kan jag nog inte med gott samvete påstå mig vara.
Däremot tänker jag inte, som du, förgifta mig själv och min omgivning med den bitterhet och det missnöjet som genomsyrade vartenda ett av mina uppväxtår.

Om tacksamhet (liksom brist på detsamma) skulle jag kunna skriva ganska mycket.
Till exempel är jag inte särskilt tacksam gentemot de av mina lärare som alldeles säkert såg och visste hur dåligt jag mådde, en del till och med pratade jag med - men som inte gjorde någonting. En del lyssnade, men det var ju ganska uppenbart att jag hade behövt mer hjälp än så.
Jag hoppas skolvärlden ser annorlunda ut nu, nästan femton år efteråt.

Jag tror det var en händelse hösten 2000 som till slut fick mig att inse att jag måste flytta. En del av mig dog den dagen, och för att överleva flyttade jag så snart jag var klar med gymnasiet följande sommar.

Tacksam är jag mot de som hjälpt mig bygga upp min tillvaro här i Sverige. Ett evighetsprojekt måhända, men jag älskar det. Jag har världens bästa vänner, Syster finns kvar i Finland men är alltid nära.
Evigt tacksam är jag mot Närmstis, som jag kommer att älska så länge mitt hjärta slår. Hon är sannerligen en skänk från ovan (fast ingen möbel som man får i huvudet, alltså).
Em Malin Kattis Sara Louise Anita Råsa Mathias Vickie Lenie Mela Maria Ronnie Johanna Pia Katja Marianne Lwinda Carina Mari Mio Susanne x2 Simone Tiina Lisbeth.. ni är helt enkelt bäst!
Och, självklart glömmer vi inte katterna Ronja, Hobbe, Hodja, Ossian, Håkan, Hannibal (rip), Jossan (rip), Aki (rip), Kalle (rip), Donna (rip), Alma, Viivi, Pussel, Mort, Soja, Tofu, Zandor, Silas, Isis, Clea, Bastian, Etna, Monster, Zombie, Hades, Sibelius, Xhiobohn, Shira, Gaylord, Mårran (rip), Rally, Eskil, Åge, Melas 3 katter jag aldrig minns namnen på, Pipis, Maja, Molly, Trissa, Gråtass, Björntass, Bluey, Flamman, Lwindas 3 katter jag aldrig minns namnen på (förutom Arnold, som är en tjej), Agnes (rip), Egon (rip), Gismo, Molly, Noise, Gnissla, Mandy, James........ och hundarna Opus, Ada, Viper, TinTin, Bacchus..... (och Yoshi, oändligt älskad och saknad..)......och hästarna Nian, Vera, Duttan, Shilton, Nissen, Gullet, Lily, MillyMolly, Shimmer, Mirexo, Husar, Flozzie, Glim, Cemona, Enya..... alla får vara med, som synes.. :)

Jag mår alltså helt okej. Men jag har mycket att tänka på just nu, vilket visar sig i att nattsömnen inte vill infinna sig. Magen krånglar, jag har återkommande magkatarrer. Jag är trött hela tiden, som bakom en hinna.
Men med ett stöd och en inspiration som Nina, och en peppare som Jaqi, kan det inte gå annat än bra.

Lovar att blogga mer aktivt igen. Jag led av skrivkramp, eller nåt. Sen så har jag faktiskt inte så mycket intressant att säga hela tiden.

didn't know I was looking for love..

2009-07-01T15:22:00.002+02:00

..until I found you..

DIG med stora bokstäver, stora som hus, bultande pulserande heta vansinniga lyckliga röda jättebokstäver som borde synas på miljontals mils avstånd.

Some famous last words:

"Jag ska aldrig mer bli kär"
"Jag KAN inte bli kär"
"Jag skulle aldrig kunna tänka mig att hångla med en rökare"

Heja mig! Tre rätt av tre.. om man tar bort aldrig och inte ;)

2009 började ju ganska så dassigt för min del (hej S:t Görans, minns ni mig?), fortsatte med en monstruös magkatarr och ett mående som jag inte riktigt vet hur jag lyckades kravla mig upp ur (en stooooooor eloge till ffa Lynx & Grannen som stått ut med mig och gett mig så frikostigt av sin tid, sitt engagemang och sin omtanke), men upp kom jag och även om jag fortfarande bor hatbo (vilket är en väldigt, väldigt suboptimal situation) så är jag annars hyfsat nöjd med livet som det ser ut just nu. Särskilt den senaste månaden har, av förklarliga skäl, gjort mig än mer välvilligt inställd till 2009. Och jag ser med glad förväntan fram emot vad som komma skall, vilket kanske är lite förvånande med tanke på alla dessa berg jag har kvar att bestiga (jag SKA hitta någonstans att bo, jag SKA ha en utbildning, jag SKA ha ett fast jobb jag trivs med, because I DESERVE!!) och att jag under gångna år slagits mot allt från väderkvarnar och hjärnspöken till Försäkringskassan, depressioner, Landstings(van)vården, fel personer jag släppt in i mitt liv, och så vidare och så vidare.. och är lite trött på att ständigt kämpa & slåss, beväpnad till tänderna, under dygnets alla timmar. Men jag ser ju resultat, det leder någonvart, jag mår bra, det lönar sig!

För att återknyta till början av inlägget så har jag ju till råga på allt blivit en anständig kvinna och hittat Kärleken. När man minst anar det....... ;)

Nästa vägg som dyger upp (för det gör de ju, med jämna eller ojämna mellanrum) ska jag inte slå mig blodig mot, utan klättra över den.. och går inte det så får jag väl slå mig igenom den, helt enkelt. Jag vet ju att jag kan, och att jag har världens bästa backup.

Katterna, mina små kärleksmonster, har funnits troget vid min sida genom allt. Jag tror det är tack vare dem jag har en så välutvecklad förmåga att tycka om, älska och bry mig om. Åtta, sex, tre och två år gamla är de nu. Friska och krya och har orsakat sin matte hennes första vita hårstrån :)

Det går knappt att andas varken inom- eller utomhus. Har upptäckt att gå på bio är en alldeles utmärkt sysselsättning sommartid. Det är mörkt och luftkonditionerat, och har man tur slipper man irriterande fjortisar (tyvärr var dom ganska många & ganska högljudda när vännen M och jag var och såg "Baksmällan", som var sådär tusen gånger roligare än jag hade förväntat mig. Se den!).
Filmer jag ser fram emot att se i sommar: Harry Potter och Halvblodsprinsen, Ice Age 3, Brüno och Antichrist. Till exempel.

En annan sak jag very mucho ser fram emot är att åka till Nina & min bonuskatt Håkan (som alltså är hennes katt, om någon nu inte fattade det) idag på en liten minisemester, och vad som gör det ännu bättre är att min fantastiska flickvän snickrat ihop en nätdörr till sin balle (ja ja, balkong..) så att vi kan ha dörren öppen dygnet runt och slippa kvävas ihjäl! Det har sina fördelar att ha en händig kvinna, alltså. :) Själv är jag ju lite tappad på huvet och kan knappt byta glödlampa utan att bli nervös.

Andra aktiviteter so far:
-kattvaktat bröderna Tass åt grannen
-besökt Drottningholms Slott med Närmstis en sjukt varm & solig dag. Vi smälte in fint bland alla turister och hade en kanondag, om man bortser från att våffelstället inte tog betalkort. But we'll be back!
-bränt högra halvan av kroppen (skitsnyggt) när jag åt jordgubbar på en äng med M

To come:
-kattvakta bröderna Tass åt grannen ytterligare två vändor
-jobba på Stockholm Pride
-gå på Grönan och åka Insane och allt annat skojsigt
-inte planera ihjäl tiden utan ha lite luckor här & där, man vet aldrig vad man känner för eller vad som dyker upp, eller om man bara ligger hemma och lökar, det går också bra.

är jag ond..

2009-06-11T22:40:00.000+02:00

..om jag inte kan låta bli att garva läppen av mig åt det här??

stereotypier

2009-06-11T21:29:00.004+02:00

Ibland kan det vara oerhört underhållande att generalisera, kategorisera och leta efter/leva sig in i stereotypiska förväntningar. Detta är temat för dagens (kvällens) blogg.

LISTA ÖVER GREJER SOM GÖR MIG TILL EN DÅLIG FLATA

*jag har inte truck-körkort
*jag snusar inte
*jag dricker inte öl (jag tycker faktiskt öl är skitäckligt)
*jag har aldrig sett ett enda avsnitt av L-Word
*jag hatar inte män (jag är bara ointresserad av dem som annat än vänner)
*jag har långt hår
*jag noppar ögonbrynen och är annars också duktig på att avlägsna onödig hårväxt både här & där. Kroppshår är fan vidrigt, fuck "naturligt" !
*jag är totalt fullständigt ointresserad av sport (utom ridsport, men det är å andra sidan väldigt o-flatigt. Har fan aldrig träffat på en lesbisk hästtjej)
*jag skulle aldrig rösta på Fi, eftersom jag anser att det är ett skitparti
*jag har inga tatueringar
*jag tycker det är lite roligt.. eller okej, det är hejdlöst kul (jättekuk!) att använda ord som "snopp", "balle" och "pungkula"
*jag använder inte kläder som blåställ, flanellskjortor eller keps
*jag har aldrig varit ute på ett gayställe i hela mitt liv
*jag är inte bästis med nåt ex (men ett eller två finns där som kära vänner)
*jag älskar sexistiska skämt
*jag är totalt ointresserad av Lars Winnerbäcks musik
*jag bor inte på Söder (men har gjort det.. fast då lekte jag hetero)

LISTA ÖVER GREJER SOM GÖR MIG TILL EN TYPISK FLATA

*jag har en flickvän
*jag tänder inte på män
*jag sminkar mig aldrig/väldigt sällan
*jag hatar att köpa skor & kläder
*jag är piercad (med måtta)
*jag har katt(er)
*jag rapar och fiser tämligen ohämmat även i sällskap
*jag avskyr tv-serier och filmer i stil med Sex & The City
*jag knaprar antidepressiva och går i terapi (tro mig, det finns inte en enda flata som inte är helt jävla mentally challenged)
*jag är vegetarian

...fan, nu fickjag idétorka, fler förslag tas tacksamt emot!

crimson & clover

2009-06-08T19:38:00.002+02:00

Det finns en mycket speciell Elof där ute som kan stoltsera med att ha mig som flickvän.
(Elof är också av honkön, kan tilläggas)
För att låna Elof Herselfs ord; "Känns så överjordiskt bra, enkelt, oförställt och okomplicerat!". Det skriver jag under på. Annars har ju dilemmat varit att tjejer ofta är så j-a komplicerade och svåra. Hallåå, jag är en vanlig människa, jag kan inte läsa tankar! Rak kommunikation, för fan. Och så måste man kunna vara lite människa och prutta i varandras sällskap också.

Matts med två t:n är dum i huvudet. DET HAR JAG PAPPER PÅ! (tror det ligger hemma hos Närmstis). Nästa steg heter Överklagande. Ska författa ihop något snofsigt och faxa det från jobbet imorgon.

Sista arbetsdagen på jobbet imorgon. Jag möter den med en känsla av längtan och vemod. Längtan efter lata lediga dagar med sovmorgon och en minimal mängd av måsten, vemod eftersom jag kommer att sakna en del under sommaren, och framförallt eftersom det inte är helt 100% säkert att jag är kvar till hösten. It's all about the money. Även om jag säkert kommer hitta något annat underbetalt lågstatusyrke så vore det väldigt synd på rara ärter, för jag trivs väldigt bra där jag jobbar nu och skulle se fram emot att utveckla & utvecklas med plejset i fråga. Men men, man kan ju inte få allt. Om jag åtminstone kunde få NÅGONTING? Jag har underbara vänner (+Elof) och fyra galna, älskade katter. Without you I'm nothing PÅ RIKTIGT. Men jag behöver även bo (och jobba). Jag behöver någon slags plattform som inte gungar under mina fötter. Typ ett förstahandskontrakt. För att citera Jonas Gardell från en sketch med drygt tio år på nacken; "jag knullar vem som helst för ett förstahandskontrakt", och så låter jag det vara osagt om det är sant eller inte. De som känner sig hugade kan ju roa sig med att gissa.

Khataclimici China Doll

2009-05-26T19:57:00.000+02:00

Vet inte om det är ljuset, eller värmen, eller alla tankar som snurrat på sistone. Men jag sover (ännu) sämre än vanligt.
"det är mycket nu", som Stefan Sauk säger i Lorry. Mycket av det är bra saker, men det som är mindre bra tar väldigt mycket energi och tankekraft i anspråk. Att bo som jag gör.. det TÄR. Jag har små fristäder här och där hos några nära och kära, men jag är aldrig ensam någonstans, någonsin. Det kliar och skaver mot insidan av min hud. Och tröttare blir jag, av tanken på att det enda som finns att göra är att ta ett djupt andetag och härda ut ett tag till. Om jag åtminstone visste NÄR det skulle ske en förändring, så skulle jag kunna bocka av dagarna i kalendern en efter en. Men jag vet inte, för Matts med två t:n har inte bestämt något. Än. Idag lät han hälsa att han skulle fatta ett beslut "inom de närmaste dagarna". Hurry curry Mattsiponken..

Så; förlåt mig om jag verkar trött och distanserad och ständigt någon annanstans än där jag befinner mig. Jag trivs i sällskapet och roas av aktiviteterna, men förmår inte helt koppla loss vardagen.

Och ärligt talat är jag orolig för hur det kommer bli i sommar, när jobbet och jag tar semester från varann. Vad ska uppta mina tankar och min tid då? Med facit i hand så vet jag att jag mår bäst av att inte umgås alltför intensivt med mig själv. Det blir tankesnurr som blir knas som aldrig kan leda till något konstruktivt.

Som ett irrbloss känner jag mig. Litegrann, iallafall. Just nu är min högsta önskan att få något som är MITT, någonstans dit ingen annan är välkommen utan min inbjudan. Jag vill packa upp mina åttioelvatusen kartonger, beställa dammsugarpåsar, ordna böckerna i hyllorna. Fylla skafferiet med saker som är bra att ha hemma. Aldrig vara utan ketchup. Sova i lugn förvissning om att ingen kommer se mig, om jag inte vill. Ta ett bad med öppen dörr och veta att ingen förutom katterna kommer låta sin närvaro skönjas. Bara VARA, helt enkelt.
Jag är trygg i mig själv, men någon yttre trygghet har jag inte just nu. Om jag inte vore så förbannat trött så kanske jag vore mer nervös, men nu är det mest bara "brynanuppafjässaspånken tjofaderittan" ungefär, allt blir bara ett enda surr som jag inte orkar med, så jag sätter in propparna i öronen och vänder ryggen mot dörröppningen, mot resten av världen.

Och vad gör jag om Matts med två t:n säger Nej? Bor i en kartong utanför Riksdagshuset och vägrar flytta på mig innan jag fått någonstans att bo? Spikar upp en hängmatta under Västerbron och ligger där och ångestsvettas av min höjdskräck?

Det är faktiskt så jobbigt att föreställa sig möjliga scenarios att jag medvetet låter bli att tänka på det. Jag tror inte att jag (eller min omgivning) orkar med en så djup dipp som jag hade i vintras, inte så här nära inpå.

FRID NU! Vila nu. Snälla, låt mig?

schlagret

2009-05-25T22:41:00.002+02:00

Just det, innan jag glömmer bort vilka jag gillade så kommer här min officiella lista som heter "Om Hedo hade fått bestämma i ESC 2009":

1. Tyskland
2. Island
3. Portugal
4. Israel
5. Finlands refräng (men bara refrängen, verserna var ju för j-a majjiga!)

this is what I do

2009-05-25T22:16:00.002+02:00

Det har hänt så mycket.
Och egentligen ingenting.
Bortsett från bostadssituationen så är livet ganska persika.

Jag har kramat Thorsten Flinck.
Jag har varit full i en kyrka (det var i samband med Thorstenkramandet).
Jag har skrattat och gråtit åt olika saker, och tänkt, och känt mig avundsjuk på att jag inte kan olla saker och ting. Annars är jag väldigt nöjd med att vara född till kvinna, men just ollningen.. där känner jag att jag går miste om något.

Jag har fått en diagnos, som mest av allt är en beteckning på delar av min personlighet. (känner dock att jag borde skärpa mig lite och skaffa ett specialintresse och börja katalogisera saker och ting)
Vill dock påpeka att jag är tämligen högfungerande, så alla som tycker att jag är normal kan gärna få fortsätta tycka det - min insida däremot ska vi inte prata om ;)

För övrigt så har jag en otroligt begåvad vän som sjunger som en gudinna och knåpar ihop ord och melodier som känns som jättegod glass i öronen, om mina öron hade haft smaklökar alltså.

sakletare

2009-05-02T12:57:00.001+02:00

ibland behöver man inte gå så långt för att hitta något man letat efter länge.

cellandning på djupet till rytmen av djungelpuls i hela kroppen, och i några svindlande korta ögonblick är jag ingenstans någonsin, precis där jag vill befinna mig.
rycket tillbaka dämpas av vetskapen om att jag kan skapa mig precis den verklighet jag föredrar.
de sekunderna är värda allt.

aldrig mer tillbaka till det som varit. krossa backspeglarna och fäst blicken vid horisonten. kisa med ögonen, låt omvärlden förvandlas till det behagliga mjuka konturlösa landskapet av statister och rekvisita som jag så gärna inbillar mig är fantasifoster.
men jag ler från hjärtat när någon förmår bryta sig ur dimmorna och göra sig hörd.

såna där frågor

2009-04-17T15:52:00.004+02:00

Lovar du att vara ärlig? Kanske
Du heter: Hedo
Smeknamn: Hedo, Katten, Grannen och en massa annat. Det senaste var "Silvergösen"...
Låt som när du är ledsen sörjer till? "The Bitter End" av Placebo
Beroende av: Ipren
Vad tror folk om dig? Skiter la jag i (så lever de längre..)
Stämmer det? ja, jag bryr mig faktiskt inte så jättemycket
Vad får du oftast komplimanger för? Min superhjältemässiga förmåga att skriva mötesprotokoll
Vad säger du för att imponera på någon? "Jag är invandrare"
Hur imponerar man på dig? Genom att ha fett hög IQ
Var bor du? i en tråkig förort
Trivs du där? nej
Äger du några converse? jaaa äntligen! två par riktiga och ett par fejk..
Sprit, cider, vin eller öl? alkoholfritt
Brukar du bli för full? se ovan
Vad har du för mobiloperatör? Cum-viq
Är du allergisk mot något? Pollen, selleri och skaldjur
Hur svarar du i mobilen? "aaaaaa?"
Vem ringde du senast? Närmstis
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att mina ögon är söta när de är fyrkantiga som tv-apparater
Antal timmar sömn inatt: 6-7
Sov du ensam? Nej
Brukar du komma i tid? Ja, om jag inte gör det är det SL:s fel
När mår du bra? När jag sover
När blev du fotad senast? Igår, av mig själv
Hur känner du dig nu? Trött och godissugen
Vanligaste färg på dina kläder? Svart
Vad tycker du om fötter? Ett nödvändigt ont
Vad saknar du? Att ha en egen lägenhet
Hade du en bra kväll igår? För att vara en vanlig torsdagskväll var den bra :)
Favoritdryck på morgonen? Te
Rakar du benen?Ja, annars skulle jag bli misstagen för en björn
När brukar du oftast gå och lägga dig? Om jag ska upp och jobba nästa dag så 21-22
Är du blyg? Egentligen inte
Sysslar du med någon idrott? Promenerar, gärna långt och med sällskap. Saknar ridningen.
Vill du hellre ha mail än brev? Det beror på, tycker om att få bägge
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Nej, men attraktion
Har du spytt offentligt? Jag har alltid hunnit in på toa eller, i värsta fall, en buske. INGEN FÅR SE MIG SPY.
Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? sitta hemma och runka min balle och försöka få till det med nån het tjej
Är du nöjd med ditt liv? inte just nu, men jag tror att det har potential att bli bra
Är du bortskämd? på helgerna :)
Vad gör du i morgon? SOVA och kolla på ridsport på tv
Vad är det värsta du vet? grymhet mot djur
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? så lite som nödvändigt
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Boyd Rice
Vad längtar du till? Att bli rik
Har du bra vänner och äkta vänskap? Ja.
Vad använder du för shampoo? Dove, min hårbotten får hjärtsnörp av allt annat
Vad är det finaste du fått? Kärlek.. och mina katter.
En speciell dag du minns? När jag flyttade till Sverige, 11.6.2001
Hur gammal är du? 27
Tycker du om någon just nu? Ja, men inte på det romantiska sättet
Du samlar på? sälar, hajar, badankor
Gröna eller röda äppeln: röda
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Jaqi
Gillar du golf? det verkar töntigt
Vilken tid gick du upp idag? 07.15
Har du sovit i din egna säng inatt? Nej
Har du strumpor på dig nu? Ja
Är det okej att gråta? ja.. men jag gör det helst inte
När grät du senast? Några veckor sen
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en lägenhet
Bär du glasögon eller linser? ingendera
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? N E J
När går du upp ur sängen en helgmorgon? tio-elva maybe
Har du piercing? två st
Vill du gifta dig? det är inget som känns viktigt för mig, skulle vara av juridiska/praktiska skäl i såna fall.
Vill du ha barn? Nej
Solar du ofta? Nej, försöker undvika det
Är du bra på att laga mat? Ja
Är du flygrädd? Nej
Hur vig är du? som en stelopererad schäfer
Är du musikalisk? inte ett spår, tyvärr
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten
Vilken är din favoritglass? mjukglass med hälften chokladströssel och hälften lakritsströssel. Tiramisuglass är också gott..
Tror du på ett liv efter döden? Nej, och jag hoppas jag har rätt
Tycker du om sushi? Ja, men eftersom jag är vegetarian är det ganska tråkig mat
Vad äter du helst när du ser på film? vad som helst, jag älskar att äta
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej
Har du tandläkarskräck? Nej
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kväll
Vilken ögonfärg har du? bruna
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Ja
Biter du på naglarna? Tyvärr
Röker du? verkligen inte
Hur ofta tränar/motionerar du? inte så jätteofta.. men jag rör på mig mycket på jobbet och försöker komma ut och röra på mig på helgerna också
Senaste låt du hörde? Dio - Holy Diver

this is how you remind me of who I really am

2009-04-16T20:02:00.001+02:00

Förlåt mig, kära gamla favoritlåt.
Eller rättare sagt; kärt stycke ur kär gammal favoritlåt.
Det var över tio år sedan vi möttes första gången och det var kärlek vid första öronkastet från min sida.

Än har du förmåga att beröra mig.

"oh come, let us adore him
abuse, and then ignore him
no matter what
don't let him be
let's feed upon his misery
then string him up for all the world to see

I'm sick of all you hypocrites
holding me at bay
and I don't need your sympathy
to get me through the day
seasons change, and so can I
hold on boy, no time to cry
untie these strings, I'm climbing down
I won't let them push me away"

Dream Theater - A change of seasons

listor och musikdravel

2009-04-07T19:24:00.003+02:00

killfuckdie:
1. Pollen
2. Konstant ont i muskler, leder, nacken och ryggen
3. För lite lön och för mycket månad kvar

bra:
1. Närmstis
2. Grannsamverkan
3. Vårvärme

Ibland händer det att jag tänker på saker och ting. Imorse när jag gick till pendeln så funderade jag över var jag hört uttrycket "happy music is for stupid people", samt huruvida jag håller med. Hmmm. Brukar ju bli anklagad för att lyssna på självmordsmusik.
Tänkte tillbaka och kom fram till att det varit så så länge jag kan minnas; låtar som går i moll har alltid tilltalat mig mer än glada trall-trudeluttar. Ändå så anser jag mig ha en väldigt stor förmåga att känna glädje över såväl små som stora saker. Visst finns det ett mörker inom mig, ett stort svart hål som nog aldrig kommer att varken gå att laga eller fylla, men det är en del av mig och min personlighet och det är oftast inte alltför tungt att bära.
Min första medvetna musikidol var Carola (ve och fasa), efter det kom Abba (mina favoritlåtar var One of us, SOS och The winner takes it all) och därefter blev det synth (depechedepechedepeche, behöver jag säga att min favoritskiva alltid varit Black Celebration?) och rock. Alanis Morissettes genombrott Jagged Little Pill spelades mer än flitigt hemma i flickrummet, favoritlåten var spår 6 (Forgiven). Lyssnade även mycket på radio, detta var under mitten av 90-talet då Radio NRJ var alldeles nyetablerad i Finland och faktiskt spelade helt okej och hyfsat varierad musik.
Sedan dök hårdrocken upp i mitt liv. Power meta l är ju i och för sig ganska glatt (Helloween, Manowar, Rhapsody etc), men även där var det molltonerna som bäst smekte mina hörselorgan. Efter många år med så gott som enbart hårdrock & dylikt som sällskap tröttnade jag fullständigt på det konceptet och började lyssna på helt annat. Depeche Mode hade alltid funnits med i bilden, likaså gammal hederlig gubbrock som min pappa hade den goda smaken att introducera mig för när mitt sinne fortfarande var ungt och påverkbart. Vi snackar kvalitet som Pink Floyd, Deep Purple, gamla Genesis, Yes, The Who, Marillion etcetera etcetera.
Emsisen anade nog inte vilket guldkorn hon sådde sommaren 2005 med den första av många blandskivor jag fått av henne. Hotel Z med Legendary Pink Dots tog fullständigt andan ur mig, och när Mathias dök upp i mitt liv var han inte sen att bekanta mig med resten av deras jäkligt stora produktion.
Jag ÄLSKAR Legendary Pink Dots och Tear Garden. Edward Ka-Spel är ett geni.

I dagsläget gillar mina öron en salig blandning av diverse tingeltangel med influenser från rock, pop, synth, liiiiite hårdrock, neofolk, progg och mycket som inte går att kategorisera.

Om jag skulle göra en partydubbelplatta genom att utgå ifrån vilken musik som får mig på festhumör så skulle den kunna se ut så här:

1. Helloween - The Departed (Sun is coming down)
2. Pain - Dancing with the dead
3. The Prodigy feat. Juliette Lewis - Spitfire
4. Nouvelle Vague - Too drunk to fuck
5. Lacuna Coil - Heir of a dying day
6. Placebo - The bitter end
7. Boyd Rice - Total War
8. Front Line Assembly - Vigilante
9. The Legendary Pink Dots - Blacklist
10. Depeche Mode - Never let me down again
11. Iron Maiden - The evil that men do
12. Peaches - Fuck the pain away
13. Guano Apes - Scratch the pitch
14. Nick Cave & The Bad Seeds - Babe I'm on fire
15. London After Midnight - Shatter (all my dead friends)
16. Faith No More - Midlife crisis
17. Marilyn Manson - They say that hell's not hot
18. Ministry - NWO
19. Revolting Cocks - Revolting Cock au Lait
20. Tiamat - Vote for love
21. PJ Harvey - Sheela-Na-Gig
22. Sneaker Pimps - Loretta Young Silks
23. Placebo - This Picture
24. Suede - My insatiable one
25. Veruca Salt - Volcano Girls
26. X-Ray Spex - Oh Bondage! Up yours!
27. Vive la Fête - Noir Désir
28. Alice Cooper - Poison
29. New Order - True Faith
30. Pankow - Kunst und Wahnsinn

..lite snabbt sådär. Först hade jag bara tänkt ha med en låt per band, men Placebo har två såna extremt bra partyhits så de fick två.

Yäyä, när jag fyller 30 ska jag ha maskeradkalas med fiskdamm och lekar, så det är bara att börja öva så man är fit for fight 2012.

någon lyckades mig skämta aprilio

2009-04-02T20:27:00.007+02:00

April, april.
Det var lite tamt med aprilskämt i år. Lika bra det, för jag tycker oftast inte det är särskilt kul. Eller joooo, Johanna lyckades slå i mig (och säkert fler av sina kompisar på Fejjan) att hon färgat håret lila! Förgrömmade onge :)

På söndag fyller Hodja a.k.a KLOTIS tre år. Mjau mjau mjau.

Det är bra att Fejjan har en massa personlighetstester. Hur skulle jag annars veta vem jag är i Mumindalen (Hemulen), vilken Astrid Lindgren-karaktär jag är (Nils Karlsson Pyssling) , vilken smak jag har (sjåkla), vilken stadsdel i Stockholm jag är (Södermalm) och om jag är en äkta skåning (jag är ett ålarens till snapphane)? Det snart sju års terapi inte lyckats med, d.v.s. ge mig ett tilfredsställande svar på frågan Vem Är Jag Och Vad Är Syftet Med Mitt Liv, har en halvtimmes internettande klargjort.

Om en dryg liten vecka, söndagen 12.4, ska Noise-Per (nakenkatthussen) arra en klubb på Fylkingen. Yours truly ska stå i baren. Kom gärna dit och häng med mig, men glöm inte öronpropparna. Den enda noisen jag gillar är Noise the cat. Hon är jättejättekelig och jättejätterar och alldeles mjuk och len som en varm persika. Hon är en tvättäkta Sphynx och min första närkontakt av alla grader med den rasen.

diverse majs

2009-03-24T19:16:00.004+01:00

Ronja måste ha fått ett av världshistoriens finaste födelsedagsmail av Råsa häromveckan:
"På din födelsedag har du rätt till allt kattgott du vill ha och du får också dänga till odygdiga rumskompisar utan orsak.
Hoppas det blir en superbra dag idag för dig, Ronja.
Mängder av spinnkurrmjaou ifrån Shira och Xhiobhon och Råsa."

Och så fick hon lite kattmynta:

Jag fick också en jättefin bild av samma tjejgäng när jag fyllde år. Mitt knark heter dock inte kattmynta utan LAKRITS!

Har jag sakt att jag tycker att det är jäkligt dålig stil av en del av mina vänner att bo i Ostockholm? (Ostockholm = t.ex. Juttebårrj, Usstesund och Sketlanda)

Idag har jag fikat med fina Johanna, som insett att det här med att bo i Ostockholm är dåligt, så hon flyttar upp i sommar. Yaaay!
Annars händer det inte så mycket.. tror jag (tjejen med kollen liksom), har fått lite ändrade arbetsuppgifter som jag inte känner mig säkrast i världen på än så länge, men det ska väl förhoppningsvis gå bra.

Skattebeskedet kom idag. Alltid lika nojigt att öppna det.. MEN det var ett bra besked!! (skönt att det är nåt som funkar, hej jag är 27 och har ingen utbildning, ingenstans att bo och ett kvasijobb som jag iofs trivs med men inte vill fastna i resten av mitt liv)

Närmstis och jag har bestämt oss för att vara lite duktiga och inte bara storkonsumera film och mat på helgerna, utan vältra oss ut och röra på oss lite också. Det blir bra. Jag skulle behöva lite fetare ryggmuskler också, min rygg dummar sig ibland och jag tror att den skulle dumma sig mindre om jag hade åtminstone NÅGRA muskler som stöd för ryggraden.

Juuuuuuust det..! FEL låt vann schlagerspektaklet! Liksom.. en läskig operatant?? Ähä, skulle inte tro det. Själv röstade jag på Ugglan.
Kattis: "Jag gillar inte Ugglan.. hon ser ut som att hon luktar kiss."
Jag: "???"
Kattis: "Ja, eller åtminstone gammal ketchupflaska."

Ibland slås jag av tanken att världen vore en mycket bättre plats om folk som Kattis och jag fick vara de tongivande i samhället.
MOSSA!

gesundheit!

2009-03-10T15:11:00.008+01:00

I några dagars tid fick vi Stockholmare njuta av ett bedrägligt löftesrikt vårväder. Den mesta snön och isen hade smält bort och jag började till och med få pollenallergikänningar i luftvägarna redan - ett vårtecken säkrare än något annat.
Men, vad skådar ögat när jag tittar ut genom fönstret imorse, om inte hell of a lot of SNÖ? Nu är klockan kvart över tre på eftermiddagen, och det har fortfarande inte slutat snöa. Mars är en bedräglig månad. Det enda som är säkert är att Ronja & jag kan lägga till ytterligare ett år på mätaren. Ronja fyller åtta på torsdag och jag fyller, i vanlig ordning, 19 nu på söndag. Har ju varit 19 sen jag var 14, det vill säga sett exakt likadan ut. Som en typisk nittonåring. En kollega sa lite snällt häromdagen "man kan inte tro att du är så gammal som du faktiskt är, du ser inte så där.. eh.. härjad ut".
Måste vara min sunda livsstil......

Nästa vecka ska världens bästa Mathias och jag gå och se Antony & The Johnsons på Cirkus, vilket garanterat blir roligt även om M. påstår att Antonys senaste platta inte håller lika hög klass som de tidigare.
Annars händer det inte så himla mycket just nu. Fan, jag har ju alltid en massa bra idéer om vad jag ska skriva om här, men de blir aldrig av. Måste bättra mig.

Jo just det.
Frågan om vi ska ha ett bönerum på min arbetsplats har dykt upp.
Seriöst.
Ett bönerum. På en ARBETSPLATS. På en arbetsplats som redan nu är hårt åtgången av bristen på lokaler, allt maxutnyttjas redan, och nu kommer någon ärthjärna (eller några) och tycker att vi ska klämma in ett BÖNERUM?! Siiriösli, folk får göra vad de vill på sin fritid, men i mitt tycke är en arbetsplats ett ställe där man sköter sitt jobb. Punkt slut.
Nåja, jag tror inte att det blir av, men om det blir det så tänker jag utgå från att man är välkommen att praktisera sin religion där oavsett vilken eller vilka gudinnor/gudar man tillber. En kollega och jag satt och spånade litegrann i fredags, och kom fram till att den perfekta sekten består av tre ingredienser: 1. Mark Levengood (hans röst och utstrålning), 2. Ernst Kirschteiger (hans utseende som tydligen apellerar till folks myspysgener), 3. Thomas di Leva (som kan säga flummiga saker som låter vackert men som inte betyder ett shit, som "alla är stjärnor"). Skitbra, sen ska man bara få in det här med "överlämna alla era jordiska tillgångar i våra händer" också. Kom att tänka på en grej från Kvartert Skatan, de visade ju lite roliga lappar som satt uppe på anslagstavlor ibland, till exempel "Bli rikt snabbt - Pyramid AB! 1. Ge alla dina pengar till oss 2. Be dina vänner ge sina pengar till dig". Fast den är inte lika bra som "Vi vet inte heller varför vi gräver (skylt vid ett vägarbete) eller "Såg någon vad som hände torsdagen den 14:e? Ring!".
Eller, om man är på det humöret, "Säljes: kiss, bajs och prutt, OBS endast seriösa spekulanter, tack!".
Tur man är lättroad, man har så mycket roligare då.
Nej men tillbaks till det här med bönerum och religioner. Jag som i dagsläget inte bekänner mig till någon religion kanske ska ta tillfället i akt och testa lite olika? (på Filadelfiakyrkan vid S:t Eriksplan kan man läsa följande anslag: "Testa Jesus i 100 dagar", lite suspekt tycker jag, men men). Man kanske skulle gå en träslöjdskurs och bygga ett altare.. AV LIKDELAR.. och så köper man lite passande rekvisita som grisblod på dunk, Burzum-plattor och klär sig som ett emo. Succé.

På tal om likdelar och annat myspys.. drar mig till minnes att Närmstis i början av vår bekantskap förra sommaren frågade mig vad jag ville bli när jag blev stor, varpå jag moget svarade "Bödel.. eller kanske lönnmördare", hon tyckte att jag skulle jobba med något ljust och glatt istället, som, som, som.. FJÄRILSVAKT.
Nä, jag tycker fortfarande bödel låter bättre, särskilt eftersom hon fortfarande inte lyckats svara tillfredsställande på frågan "och vad farao gör en fjärilsvakt för någe". Någon som vet..?

semlor & snöänglar

2009-02-26T19:38:00.003+01:00

Aha aha.

I tisdags var det fettisdagen, med andra ord trycka-i-sig-semlor-dagen (eller, som vi finnjävlar säger, semla ---> fastlagsbulle. Det vi kallar semla kallar svenskar för fralla. Så, då var dagens språklektion avklarad).
Eftersom länets ungar har sportlov bestämde jag mig för att också vara lite sportig och gick ut i solskenet på jobbet. La mig ner i orörd snö och gjorde en snöängel. Kanske inte så sportigt, men det var.. skönt, på något sätt.

Efter arbetsdagens slut åkte jag in till stan för att träffa Närmstis, vi swischade förbi Thelins konditori och köpte oss varsin standardsemla (mmm, vispgrädde.....!), och för att vara lite vågade så köpte vi även en chokladsemla (vanlig bulle, chokladgrädde och så en klick vaniljkräm istället för mandelmassa) som vi delade på. Chokladsemlan var förvånansvärt god, mer som en bakelse än en traditionell semla.

Veckans couldn't-care-less: Vickan och Danne ska gifta sig. Gäsp.....
Hoppas de får fula barn.

en månad senare

2009-02-19T21:39:00.003+01:00

..kanske dags att skriva något här igen dårå..

Man kanske skulle kunna tro att mina förfäder och anmödrar var nomadiserande beduiner, så som jag kuskat runt på sistone. Så är dock icke fallet, mina rötter härstammar snarare från den finska samt den tyska myllan (som i "bönder", eller något åt det hållet, har det förekommit någon rik aristokrat är pengarna förskingrade för länge sedan).
Efter att ha stressat mig till en magkatarr så insåg jag att jag måste lugna ner mig. Sååååå.. jag tog ett djupt andetag.. och andades ut igen. Omeprazol är också ett hett tips.

Om lite mindre än en månad fyller jag år (fy zlatan vad fort tiden går), men jag har redan fått en present av min bästa raraste närmstis; en grön iPod nano! Wiiii, den är så fin, som en liten godisbit.

På sistone har mina tankar mest upptagits av följande två tankar; "fy fan vad jag fryser" och "fy fan vad trött jag är". Kreativiteten är på samma nivå som en djupfryst fiskpinne, det vill säga låg. Hade dock en inspirerande dröm i natt som gav mig skitbra idéer till att skriva en bestseller eller tre, men så klart så somnade jag om och drömde någonting annat senare och nu kommer jag knappt ihåg vad de skitbra idéerna var för några, förutom att jag minns att jag blev översköljd av bensin och efter det flejmad av en eldkastare (..skyller på filmvåldet..).

Och så saknar jag hästar i mitt liv. Varför har jag inte en massa pengar så jag kan ha en häst för? En lagom stor, glad och varm fyrbent kompis som äter hö och tycker det är skojigt att bära mig på sin rygg, kanske skutta över ett hinder eller två tillsammans, kanske bli så pass duktig att man kan ställa upp i debutantklass i fälttävlan..

Annars går jag mest omkring och ser oberörd ut. Men stilla i mitt sinne tänker jag en hel massa. Ho ho, och det är inte alltid så snälla tankar, men det som inte syns på utsidan.. och mitt pokeransikte håller.

Nää, nu är det läggdags.

lappa mera

2009-01-20T22:08:00.003+01:00

Jepjep, eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska skriva får den där lappen illustrera åtminstone något som fått mig att skratta på sistone. Jag kanske är lite barnslig som tycker det är roligt att skriva ordet "rektum" med fetstil, men det bjuder jag på.

Let me go

2009-01-11T07:46:00.002+01:00

Idag flyttar jag från Dödertälje, stan som nästan lyckats ta kål på mig igen. Måtte våra vägar aldrig mötas igen.

Och till en mottagare, som visserligen verkar ha släppt tankarna på mig nu. Men fortsätt med det:

"Once we were years ahead but now those thoughts are dead
Let me go
All hopeless fantasies are making fools of me
Let me go
I walk alone and yet I never say goodbye
Let me go
A change of heart a change of mind and heaven fell that night
Let me go"

(från "Let me go" av Heaven 17, men jag föredrar den i Nouvelle Vagues tappning)

Yep yep, ska jag ha fått ut något bra av det så var sexet nice.
Så nu vet du vad du är, för mig. Ytterligare en orsak att fortsätta låta mig vara. Eller hur?

blockethyresvärdarna

2008-12-31T11:01:00.002+01:00

Cissi Wallin skrev en rätt bra krönika om dem i gårdagens Metro.
Jag hittade någon som ville hyra ut sin trea i Farsta för 8000 kr/månad. Det innebär ett olagligt påslag på.. det vill jag inte ens veta. Det lagliga påslaget är 10% av ursprungshyran.
Eftersom jag är inne i en barnslig fas just nu skickade jag ett anonymt mail till människan:

"Känns det bra att profitera på oss bostadslösa, normala människor som trots fast jobb, fast inkomst, ordnade levnadsförhållanden etc inte har råd att betala dina och dina likars ocherkyror på lägenheter inom Stockholmsregionen? Visst, du kommer säkert få den uthyrd till någon desperat jävel, men jag hoppas att du aldrig mer kommer sova gott om natten i hela ditt usla liv."

Moget, till och med solmoget.

den skäggige homofobens skallige homofoba anhängare

2008-12-27T17:38:00.002+01:00

Fan, jag som redan går omkring med ständigt dåligt miljösamvete, nu ska jag dessutom ha vett att skämmas över att vara ett lika stort klimathot som regnskogsförstöringen.

God jul på dig också, påvejävel.

jul imorgon

2008-12-23T11:47:00.001+01:00

och jag fattar verkligen ingenting.
Nåja, det kommer fler jular.

Mina blodsfamilj ska ha en eloge för att de är väldigt bra. Mamma och lillebror, och pappa med familj. Och syster med son och manligt bihang. Och mormor som stickar världens finaste långa randiga raggsockor åt mig.
Och mina vänner. Vi kanske inte har samma dna, men som Manic Street Preachers säger; I love you all the same.

Lynxholmen är min andningspaus just nu.

lite akut sådär..

2008-12-18T10:15:00.001+01:00

HJÄLP MIG

Nej, Södertälje gick inte att bo i. Skicka gärna länken till alla ni känner.

nej

2008-12-13T17:07:00.003+01:00

Nu tänker inte jag blogga på ett tag. Överhuvudtaget så kommer jag inte finnas så mycket på nätet på ett tag heller. Helgon, Facebook och Sylvia har jag övergett, QX får väl hänga kvar ett tag till iallafall.

Jag orkar helt enkelt inte. Om jag ska vara social så ska det vara på riktigt.

Jag kommer inte att orka läsa någon annans bloggar heller, om det händer något revolutionerande som någon vill att jag ska veta så får ni meddela mig på annat sätt.

Nåja, jag fick fyra dagar av lycklig kärlek, alla människor får inte ens det?

Och jag ska ifrån Södertälje. Den här stan äter upp mig levande. Jag kan ta mig så långt som till Huddinge, sen klarar jag inte mer. Det känns som att jag är på väg till min egen avrättning. Jag hatar den här staden, Södertälje och jag är färdiga med varann, jag har inget mer att säga den. Jag trodde att jag skulle kunna skapa bra minnen och känslor, men det kunde jag inte. Vart jag ska ta vägen har jag ingen aning om, någonstans inom 08 iallafall. När det blir av vet jag inte heller.

"Men du måste ju tala om för henne att det inte känns okej.. för det ÄR inte okej.."
"Vem? Hon finns inte. Hon har aldrig funnits, hon finns inte och hon kommer inte att finnas."
"Är det där verkligen ett bra sätt att hantera----"
"Nej, det är det säkert inte. Men det är mitt sätt att överleva just nu, hantera kan jag göra sen. Men hon finns inte. Jag kommer varken att prata med henne eller om henne. För man kan ju inte prata om någon som inte finns, eller hur?"

färdigflyttad

2008-12-10T12:26:00.002+01:00

Shitmygod vad mycket det hänt i mitt stackars lilla liv på sistone, en del saker tänker jag inte skriva om här men om jag säger "Försäkringskassan" så kanske det kan ge lite vinkar om hur mysigt jag mått?

Nu är flytten till Södertälje iallafall avklarad. Katterna, Malin och jag börjar sakta få kaoset att likna ett hem också. Ibland känns det som att det går så långsamt så jag bara vill elda upp alltihop, men sakta men säkert..
Vårt internet hemma fungerar tydligen från och med igår, men eftersom jag från och med i måndags befunnit mig annorstädes så har jag inte upplevt det än. Duktiga Felia. (<--- kan läggas till över listan över företag och myndigheter som fått mitt blodtryck att nå ohälsosamma höjder på sistone)

Allt som hänt har inte bara varit dåligt. Jag är numera en ärbar kvinna och kärleken heter.. ja det får hon bestämma själv faktiskt. Inte vad hon heter, men om hon vill bli omnämnd med sitt riktiga namn. Men finns gör hon i allra högsta grad!

Tiden går så fort att jag inte riktigt begripit hur snart det är jul. Det är ju skitsnart, om exakt två veckor. Malin hittade en något medfaren halmbock i en av sina flyttkartonger och den ser om möjligt ännu mer sorgsen ut över att hon ställt den i hallen där mina katter kunnat gnaga på den av hjärtans lust.

Mitt sovrum har förresten en av de mest o-Hedo-aktiga nyanserna i universum. Det är... syrenlila. Ja, man får skratta. Malins rum har blommiga tapeter, så i vilket fall som helst hade det varit lite pest eller kolera. Men jag sover alltså i ett väldigt syrenlila rum. Som jag INTE kommer orka måla om inom en snar framtid, för det finns viktigare saker som går före. Jag ville bara påpeka att syrener och lavendel aldrig varit min grej och knappast kommer bli det heller.

en dagens, tack

2008-11-25T17:38:00.003+01:00

På lördag flyttar jag och innan dess har jag inte tid att blogga.

Så jag gör en Olle så jag ger nåt livstecken ifrån mig åtminstone:

Vill ha: ett förstahandskontrakt i Bagarmossen, en utbildning, högre lön

Klädsel: mysbyxor, svarta strumpor, svarta underkläder ("helt vanliga jävla lindextrosor"), svart t-shirt, blåsvartrandig stickad whatever tröja

Smink: är för bögar och transor

Frisyr: HAHAHA frisyr? I mitt hår? Det hänger där det hänger.

Händelse: påhoppad av en j-a cockerspaniel vid Skärmarbrink

Låt: "Bad Things" av Jace Everett

Planer: tvätta håret, gå och lägga mig i tid, flyttpacka

Roligaste: att det finns Assarfrimärken

Humör: S-T-R-E-S-S.A-D

Borde: flyttpacka

Längtan: pensionen

Fundering: "undrar när jag tänker få tummen ur och börja packa"

Beroende: sova

Tråkigaste: vädret

Personer: min närmstis får dagens cred och hon vet nog varför.

gott & blandat

2008-11-16T13:25:00.006+01:00

Först vill jag börja med lite julklappstips. (<--- eftersom det är jag som står som säljare så kan ni nog räkna ut att det inte är min önskelista till tomten som står där..) Punkt två; jag mår bättre nu än när jag skrev mitt förra inlägg. Bättre som i lite mindre förvirrad och mer fokuserad på vad jag gör, oförändrat som i ledsen och önskar att jag hade gjort vissa saker annorlunda. Men gjort är gjort, bara att blicka framåt och försöka göra det bästa av situationen. "Gör om, gör rätt" liksom. Hoppashoppashoppas........... Här vill jag passa på att tacka min närmstis för underverken hon gjort för min utveckling till en acceptabel mänsklig individ. Applåd för Närmstis! <3

Sveriges jordbruksminister Eskil Erlandsson (c) äntligen tagit sitt förnuft till fånga och ska, efter att bl.a ha tagit del av Expressens artikelserie om djurpornografi (fullständigt vidrig läsning f.ö., men debatten och informationen behövs för att få till stånd ett förbud mot detta utnyttjande), införa en lag som förbjuder detta. Det övergår mitt förstånd att man ens ska behöva fundera på om detta ska vara lagligt eller ej, men bättre sent än aldrig. Som jag skrivit i något tidigare blogginlägg som jag inte orkar leta fram och länka till nu, så är det aldrig ens i närheten av okej att utnyttja en annan individ för sina egna sjuka böjelser. I en sexuell relation är det självklart att alla berörda parter ska ha möjlighet att säga NEJ (och få detta respekterat). Om en individ av olika saker inte kan säga nej så ska man inte ens tänka på att involvera denne i någon som helst form av sexuellt umgänge. Eller är det kanske okej att ha samlag med förståndshandikappade, med barn, med personer som skrämts till tystnad och lydnad? Sen när blev våldtäkt okej, bara för att det handlar om en annan art?

...and now for something completely different, nämligen soundtrack november 2008.

Nouvelle Vague - The Killing Moon
Nouvelle Vague - Dance With Me
Nouvelle Vague - Guns of Brixton
Nouvelle Vague - Making Plans for Nigel
Nouvelle Vague - In a Manner of Speaking
Mazzy Star - Fade Into You
Midnight Choir - Will You Carry Me Across The Water
Portishead - The Rip
Damien Rice - 9 Crimes
Duffy - Distant Dreamer
Diamanda Galas - Interlude (Time)
Cortex - Shotgun Treatment
Dave Gahan - Dirty Sticky Floors
Edward Ka-Spel - The Flesh Parade
Sneaker Pimps - Destroying Angel
Front Line Assembly - Sex Offender
Johnny Cash - The Mercy Seat
Antony - If It Be Your Will
London After Midnight - Shatter
Nick Cave & The Bad Seeds - We Call Upon the Author to Explain
Vive la Fête - Noir Desir
Placebo - Sleeping With Ghosts
Queen Adreena - Kitty Collar Tight

..plus en massa Massive Attack, Röyksopp, Sugarcubes, Portishead, Placebo, Rufus Wainwright och annat.

Som det kanske märks så är jag väldigt väldigt förtjust i Nouvelle Vague just nu. Jag som inte gillar coverband......

Ajuste, jag blev tvungen att köpa en ny mobil häromveckan för min gamla bara fetdog. Den här blidde det.

Och så håller vi tummarna för Moljebka Pvlse som är i Israel och spelar just nu!

städa, städar, har städat, kommer att städa

2008-11-10T20:48:00.002+01:00

Får besök imorgon och har fördrivit hela j-a dagen med att städa. Och tänka.

Om det inte handlade om mig själv så vore den totala förvirringen jag befinner mig i just nu lite spännande. Om jag kunde få betrakta den från utsidan istället för att delta.
Inget mer spännande än att jag håller på att ömsa skinn, och det gör.. ont? Saker har visat sig att definitivt inte vara som jag trodde att de var. Nu har jag ingen aning.
Detta har jag kommit fram till:

1. Jag sparkar bakut mentalt när någon annan än jag själv ställer krav på mig själv.

2. Håller med Corky från Bound; "that's the thing I don't like about sleeping with women - all this fucking mindreading".
Exempel; "när du sa så så fick det mig att känna mig på det här sättet"
AAAARGH! Jag blir stressad och vill bara bort, bort, bort, även om jag inser att diskussionen i sig är viktig och motiverad. Jag har en ganska avancerad förmåga till analytiskt tänkande, det är bara det att jag oftast väljer att inte använda mig av den. Ju mindre jag behöver tänka och analysera, desto bättre mår jag. (<--- eeh, kanske inte så konstruktivt i och för sig)
Mitt attention span är väldigt litet, och det är inget jag kan påverka rent viljemässigt (brukar oftast ha rent motsatt effekt). Jag måste välja, och tyvärr så innebär det att det kan te sig som att jag prioriterar bort vissa saker. Så här tänker jag: 1. JOBBET 2. Jag själv 3. Mina katter 4. Resten av världen.
Vissa delar av "resten av världen" förtjänar mer tid och engagemang än jag rent fysiskt kan prestera. Det gör mig ledsen, och framförallt irriterad på min oförmåga att tvinga mig själv att orka mer, fokusera mer, tänka mer, agera mer. Om jag kunde tvinga mig själv så skulle jag, och det skulle inte handla om att tvinga. Men det är som att lära en elefant att hoppa stavhopp; det GÅR INTE och ju mer jag tänker på att det inte går desto mindre klarar jag av. Jag känner mig låst, instängd, fastbunden i mig själv. Jag är extremt känslig för inre stress.
Låt mig backa. Jag kommer tillbaka när jag vill, för att jag vill.

Inte_mer_nu. Då stänger jag av helt och det vill jag inte.

Syster, Närmstis, Em, Malin. Mina homies. Min kravlösa kärlek känns inte vid några gränser när det handlar om er.

yeah, but this one is plastic

2008-11-07T11:45:00.004+01:00

Till alla er som kallar mig för crazy cat lady; yes it's true. Och nu har jag fått en fin actionfigur som bevis också. Eller den fick jag för ett tag sen (av Noise och Gnisslas husse Per), men jag har glömt att visa den här. Jag tycker den är helt fantastiskt fin!
Vill dock påpeka att jag inte är blond.

Däremot kan det verka som att jag har ett begränsat antal hjärnceller ibland. Alltså, som i mycket begränsat. Som i.. noll stycken. Jag presenterade den teorin för Närmstis igår, men hon vände på det och sa att jag har för många hjärnceller och att det därför blir lite krock ibland när jag försöker tänka.
Fina Närmstis.

Min arbetskompis Olle har skrivit ett helt sjukt bra inlägg om att man borde sluta dalta med religiösa människor. Nu kommer ingen att tro mig när jag skriver detta, men jag hade faktiskt täntk skriva ett inlägg om precis samma sak, bara dagen innan jag läste hans. Nu behöver jag inte det eftersom han skrev så himla bra, då kan man gå in och läsa hans blogg istället. Fint va?

Musikmässigt är det mycket Portishead just nu, särskilt den nya plattan Third, särskilt låten The Rip. Melöves. Här är texten till den också.
Har sett ett gäng inte särskilt bra filmer. En rolig detalj med en av dem,3:10 to Yuma, var att karaktären Charlie Prince (spelad av Ben Foster) var utseendemässigt jäkligt lik Mathias. Med den lilla detaljens skillnad dock att Mathias är god, Charlie Prince inte är det. Det blev lite krock i skallen på mig under hela filmen.

"inte för att jag är en SÅDAN, men...."

2008-11-06T16:20:00.004+01:00

I helgen kläckte en god väns 86-åriga pappa ur sig vad som måste vara den bästa pro-Barack Obama-motiveringen jag hört: "Jaaa, jag hejar ju faktiskt på den där Obama.. inte för att jag är någon negerälskare, utan för att den andra snubben är så jävla gammal!"
..säger han på fullaste allvar.

Jag älskar griniga gamla politiskt inkorrekta gubbar :)

(okej, och bara för att ingen ska börja bitcha nu så vill jag bara påpeka att ovanstående citat inte speglar mina åsikter om vare sig färgade eller ofärgade människor på något sätt. det är helt enkelt ett jävla citat.)

f.ö. så är det här askul.

we are always in the process of becoming

2008-11-02T02:11:00.002+01:00

Orden i rubriken är inte mina. De är säkert yttrade av någon väldigt klok person, men just nu orkar jag inte googla efter upphovskvinnan/-mannen. Sitter och knattrar trots att sömntåget borde ha tagit mig med sig för länge sedan.

Man lär sig mer av riktiga människor, verkliga livet, verkliga händelser, än av att gå i terapi. Måhända en självklarhet, men jag har ju en tendens att missa the big picture ibland. Man lär så länge man lever antar jag. Nu när jag varit ute ur min självbyggda skyddande bubbla ett tag så har jag ställts inför en hel del dilemman och frågeställningar jag inte mött förut, och framförallt tvingats ifrågasätta mig själv (initierat både av mig själv och andra) på helt nya sätt. Att se sig själv genom andras ögon, belyst från ovana vinklar kan göra väldigt ont. Att inse att hur j-a cool och smart och genomtänkt man än är, eller trodde sig vara, så biter man sig själv i svansen och faller in i gamla mönster utan att tänka på det. Låter saker bli självuppfyllande profetior. Just det sista - att inte låta saker och ting bli självuppfyllande profetior - är nog en av de absolut viktigaste sakerna jag börjat inse att jag måste jobba på att lära mig.

Ibland är jag så himla trött, slutkörd ända in i själen. Jag vet ju att man aldrig blir färdig, att hela livet är en enda lång process, och jag gör mitt bästa för att vara så öppen och ödmjukt inställd som möjligt inför det. Receptiv. Men det hade varit skönt med en pausknapp ibland, fast en sådan lyx är det ju ingen som har.

Hur som helst så gillar jag den jag är, fast ännu mer gillar jag den jag vet/anar att jag är på väg att utvecklas till.

Det är aldrig försent att genomföra förändringar.

And I am telling you............

i lövhalkans tider

2008-10-16T18:44:00.003+02:00

Idag har jag fått värsta fina komplimangen. Fick höra att en väldigt rar och speciell person sagt "det var tur att Hedo inte var vanlig utan speciell", efter att ha träffat mig för första gången (vilket hände idag). Jag blev så glad så jag satt och lyste som en hundrawattslampa på tuben på väg hem!

I helgen ska jag förkovra mig i svensk geografi, offerstaden heter Örebro. Katterna kommer att kattvaktas av min braiga granne.

Den här veckan har gått förvånansvärt fort. Håller jag den här takten ett tag till kommer jag vara åtti bast på nolltid. Pax för att bo på samma ålderdomshem som Lodjuret!

Och ja; rubriken på detta inlägg speglar inte innehållet ö h t, men det är lövhalka ute just nu, vilket både SL och jag lagt märke till. Skillnaden är att jag vet om att träden tappar sina löv varje år och kan gardera mig mot lövhalkan, det kan inte SL. De är lika förvånade som vanligt. Se även "snö".

ÄR NI NÖJDA NU era gnälliga små apor

2008-10-13T20:10:00.003+02:00

Eftersom jag fått en hel del gnäll angående att jag bloggar för sällan nuförtiden så tänkte jag ta och skärpa till mig, för jag orkar inte riktigt med en massa gnäll on top of everything else.

Min höst mjukstartade, vilket nog var bra om man betänker kaoset jag verkar befinna mig i nu. Är mer eller mindre mitt uppe i en flytt, har arslet full med jobb och så har jag ju till råga på köpet gått och skaffat mig En Meningsfull Fritid, som behöver underhållas. Mitt liv sköter inte sig självt längre, eller rättare sagt så har jag väl skaffat mig ett, som kontrast till ickelivet jag var medborgare i förut.

Ofta är jag så trött att jag bara vill bygga en bunker, dra något gammalt över mig och avskärma mig totalt igen. Mitt senaste geniala uttalande är "jag ska gå ur internet!", vetifan om jag inte ska ta och göra det, helt enkelt för att förenkla saker och ting. Senast idag har jag suttit och gnällt (och gråtit) över att det är så jävla komplicerat alltihopa och att jag inte orkar meee-hee-heeed mina i-landsproblem, buhuhuu stackars mig.

Orkar inte längre redogöra för vad jag gör och med vem, de som umgås med mig vet det de behöver veta helt enkelt, ni andra får skaffa er egna liv eller så får ni snoka någon annanstans.

Nu är 2008 inte riktigt till sin ände än, men jag har nog inte helt fel om jag redan nu summerar det med orden "the year of Styra Upp Sitt Liv", på gott och ont. Har haft nog med action för att bli gråhårig minst tre decennier i förtid (eeh.. vänta nu.. hur gammal var jag nu igen..), om nästa år ska bli lika händelserikt får jag fan magsår. Massuppfitta mig rätt nu, det har varit ett skitbra år och det mesta som har hänt har faktiskt varit, eller åtminstone genererat i, bra saker. Men det har varit förbannat jobbigt och hade jag inte haft katterna, min orubbliga envishet (och ett visst lodjurski) i mitt liv så vetifan om jag inte hade varit redo för männen i de vita rockarna redan (det var en man och en kvinna, båda var späda, och de hade inte vita rockar.. men saker och ting kanske har förändrats).

Jag har äntligen köpt röda conversedojjer.

Har en extrakatt hemma just nu, en rar liten tjej som heter Minna. Formellt ägs hon av Akutgruppen, men jag fungerar som akuthem tills hon hittar en egen människa. Är det någon som vill ha en väldigt fin innekatt (hona, kastrerad, id-märkt och vaccinerad) så hojta till. Än så länge är hon lite blyg för mina hypersociala svansmarodörer, men hon gör sakta men säkert små, små framsteg.

Hösten är fin, jag promenerar (promeneras?) mycket, fikar (!!!) en del, gnäller en massa, har egentligen rätt mycket bra idéer om vad jag skulle kunna skriva om här men eftersom jag aldrig orkar skriva upp dem så försvinner de någonstans i den allmänna villervallan i min kaoshjärna. Sen så vet jag inte riktigt om jag har så mycket att säga, mina ambitioner om att fungera som folkbildande instans är ganska låga nuförtiden, eller just nu iallafall.

This one is going to bed now.

Specialhälsning: bajs med majs är inte så najs!

..sug på den här karamellen

2008-09-15T13:51:00.003+02:00

Det har hörts klagomål om att jag uppdaterar min blogg för sällan.
Orsaken är att 99% av min vakna tid går åt till att jobba eller utföra jobbrelaterade aktiviteter som att åka pendeltåg, resten av tiden försöker jag sova, alternativt masa mig upp ur sängen på morgonen.

Kort sagt; mitt liv är ganska ospännande just nu. Trots det så trivs jag rätt bra med det.

Just nu är det måndag och jag borde befinna mig på min arbetsplats, men icke. Jag är sjukanmäld på grund av årets variant av Höstförkylning de Luxe (=extra snor), som däckar mig rätt rejält. Staaaackars mig. (om någon vill skicka tröst-Dajmchoklad till mig så går det bra att maila mig för aktuella adressuppgifter) Jag fyller dessutom hela 26 ½ år idag! Inte illa! Ett steg närmare graaaaven.

Som tur är så har jag en hel del bra böcker att roa mig med, t.ex Haruki Murakamis "Kafka på stranden". Jag brukar inte uttala mig om böcker jag inte läst klart, men den här känns det hyfsat tryggt att gilla redan efter 150 sidor. Har dock blivit varnad om att den innehåller en kattplågarscen.. i värsta fall kommer jag få psykbryt och elda upp boken (tur att det är en pocket).

The Legendary Pink Dots

2008-08-31T19:15:00.002+02:00

Såg äntligen mina älskade LPD live i onsdags @ Norrköpings konstumuseum. Det var helt underbart och jag ville inte att det skulle ta slut, någonsin. Spelar ingen roll hur många gånger jag fick saxofonen upptryckt i fejan, jag ville stoppa tiden och aldrig lämna lokalen.
Tog lite kort som jag inte orkat redigera än men jag slänger upp dem på Facebook sen och postar länken här.

månadens fundering

2008-08-31T19:09:00.002+02:00

På åttitalet, när jag var liten, fanns det två skitstora länder i Europa som hette Jugoslavien och Tjeckoslovakien.
Sen splittrades de och blev en massa olika länder.
Tjeckoslovakien blev Tjeckien och Slovakien. Logiskt och bra!
Jugoslavien blev en jävla massa olika länder, men inte ett enda heter Jugien eller Slavien.
Helt ologiskt.

Ska besökas: Vegomässan. Ser mycket fram emot. Ska gå med en öppensinnad köttätare.

villhavillhavillha

2008-08-26T18:51:00.002+02:00

JAG VILL HA TIRAMISUGLASS!

Men jag får inte gå och köpa det, för det är Onyttigt.

Buhuuuuuuuuhuuuuhuuu onda värld

utmaning

2008-08-25T20:19:00.003+02:00

Camilla, som tillsammans med sin fru Carina firar bröllopsdag nr 1 idag (GRATTIS ERA DÅRAR! *fanfar från ert garderobsmånnztah*), har utmanat mig på en fylla-i-grej.
Ålrajt..

Fem saker på min att-göra-lista idag:
* Jobba
* Bombardera mina vänner med onödiga requests på Facebook, muahaha..
* Gå och lägga mig i tid
* Borsta Ronja
* Duscha

Vad gjorde du för 10 år sedan?
Hade precis börjat gymnasiet hemma i Finland, upptäckte att jag gillade hårdrock, var rätt så deprimerad (nydumpad etc), upptäckte internet på riktigt

Ställen jag bott på:
Ha - fjorton flyttar på sju år! Beat that record..
Innan dess hade jag bott på sammanlagt två olika adresser.
Men de senaste fjorton åren kan summeras såhär:
Liljevalchsgatan, Södertälje
Erikshällsgatan, Södertälje
Månstorpsvägen, Tullinge,
Erikshällsgatan, Södertälje
Stens Väg, Vetlanda
Vårvägen, Vetlanda
Kyrkogatan, Vetlanda
Varmblodsgatan, Mölndal
Peppareds Torg, Mölndal
Nidarosgatan, Kista
Byälvsvägen, Bagarmossen
Bondegatan, Stockholm

..och så den nuvarande adressen dårå..

(inklusive flytten från Finland till Sverige blir det 14 flyttar och ja, jag är lite trött på att flytta)

Fem saker jag skulle göra om jag vore miljardär:
* Betala mina + närståendes skulder och lån och sånt skit
* Köpa en skitstor vindsvåning och inreda den
* Jobba ideellt med djur
* Läsa strökurser på universitet, högskola etc, utan prestationskrav
* Skriva böcker

Regler: Svara på alla frågor.Välj ut 6 personer och utmana dem i deras bloggar! Meddela personen du blev utmanad av när du genomfört.

Amen, orka..
Jag utmanar: Råsa, Karin, Lwindah, Louise, Ika och Lars Thommy!

all work and some play

2008-08-24T21:34:00.002+02:00

Nu har jag kommit igång med jobbandet igen och lever ett hyfsat normalt och välanpassat vuxenliv. Tur att Em kommer hit och rubbar mina cirklar i slutet på nästa vecka :)

I torsdags var jag på Kolmården hela dagen och hann se både delfinshow och sälshow. Samarbetet mellan delfinerna och deras skötare/tränare är alltid lika underbart att se, på gränsen till magiskt och jag fick kämpa för att inte börja störtböla.
Sälshowen var mer åt det humoristiska slaget, klart imponerande även där. De kan sina saker, både djuren och deras människor!
Lite bilder från resan finns här, att vissa av dem är av lite dålig kvalitet beror på att min kamera inte är så bra när man zoomar.

Jag har glömt att skryta om att jag tagit ett steg närmare att bli en Riktig Kvinna i sommar; jag har lärt mig att fila naglarna! Klart imponerande.

Och så har jag blivit utsatt för mitt livs första hatbrott. Man kan ju undra vad det är som får en gubbe att hata så mycket att han måste, helt oprocoverat, verbalt attackera en ung kvinna på t-banan bara för att hon har ett Europride-inträdesband runt ena handleden. Jag fick höra att sådana som jag personifierar Sodom och Gomorra, att jag kommer att brinna i helvetet och att "sådana som jag" inte vet vad kärlek är, det vi pysslar med är enbart köttets lusta.
Check, liksom.
Vad hände med "älska din nästa"...?

sommaren 2008 i bilder

2008-08-13T15:34:00.002+02:00

Om man klickar här ser man diverse bilder på min sommar 2008. Jag tycker fortfarande det är roligast att fota mina katter..

pride och övrig kultur och annat

2008-08-11T16:30:00.004+02:00

Efter att tills för drygt två veckor sen mest ha tillbringat sommaren med att slappa ("ta hand om mig själv"), hantera biverkningarna av Efexornertrappningen (nere på 150 mg/dygn nu, startdosen var dubbelt så hög) och försöka hantera den infernaliska sommarhettan så gott det nu går i en lägenhet som transformeras till ångbastu så fort solen visar sig, exploderade hela min tillvaro och blev intensiv, krävande och visade sig sätta min sumultankapacitet rejält på prov. Tur jag har allt nerskrivet i filofaxen, annars skulle allt bara blandas ihop till ett osaligt sammelsurium i min stackars hårt prövade hjärna och jag skulle inte komma ihåg något vettigt överhuvudtaget.

Pridekarusellen snurrade igång med infodag på Skansen och dagen därpå jobb vid invigningen av årets upplaga av Europride, som alltså gick av stapeln här i Stockholm om det nu är någon som missat det. Iförd knallorange pikétröja såg ett gäng glada volontärer, inklusive petite moi, till att folk guidades till rätt entré och fick sina armband och dogtags (som vi packade upp). Det var varmt, det var en massa folk och som tur var så jobbade jag dagpass och inte kvällspass, för när jag åkte hem vid 15.30-snåret började den värsta folkanstormningen.
Detta inträffade fredagen den 25. juli, kan tilläggas.

På söndagen fick jag besök av rara Malin, en vän från urskogarna runt Bredsjö som också skulle pridevolontära och bo hos och umgås med mig under tiden. Dagen efter, dvs på måndag, hade jag utbildningsdag på Söder mälarstrand (..numera vet jag att Söder mälarstrand och Norr mälarstrand inte alls ligger på Kungsholmen båda två.. på varsin sida, som jag trodde.. fan vad krångligt!) tillsammans med en massa andra volontärer. Vi fick lära oss saker som att använda en komradio, kroppsvisitera folk på ett trevligt sätt och att, öh.. ja eftersom vi var där mellan 8 på morgonen och 17 på eftermiddagen så antar jag att vi fick lära oss en massa bra-att-kunna-saker, men jag har råkat glömma det redan.
Just det, vi fick en stoor påse med en massa grejer som är bra att ha när man är volontär.

På kvällen var det kickoff-fest för oss volontärer på ett ställe i Gallerian inne i city och dit begav sig Malin och jag. Först fick vi mat, den kanske hade varit god om den istället för att ha varit indränkt i litervis av olivolja hade haft lite kryddning..? Nåja, gratis är gott och mätta blev vi. Två drinkbiljetter fick man också, tyvärr var cidern slut när jag fick för mig att jag ville utnyttja mina så jag blev tvungen att dricka öl, vilket jag avskyr, men den hade ju så att säga önskad effekt och jag blev alldeles lagom glad i hatten. Efter att Malin bjussat mig på några Xider Granatäpple-Rabarber var jag ännu gladare, men fortfarande på ett Väldigt Civiliserat Sätt (tills motsatsen har bevisats - Staffan, var är bilderna?!)
Framåt småtimmarna så började vi lalla i riktning mot t-centralen, men eftersom vi som de goda medborgare vi är stannade för att kolla att allt stod rätt till med ett däckat fyllo (som tack så ville han köpa sig kvalitetstid med Malin & mig för en tusenlapp, vilket han inte fick) på Malmskillnadsgatan (vilket förresten var en läskig upplevelse nattetid. Kvinnor till salu och kåta torskar i bilar. Huga) så missade vi sista tuben mot hemåt och fick ta nattbussen istället. Men det gick ju bra det också.
På väg upp till min lgh så blev jag lite fullifanfnittrig och ville vandalisera. Sagt och gjort; med Malins kajalpenna i högsta hugg förvandlade jag grannens "ingen reklam, tack"-lapp till en "EN MASSA reklam, tack"-lapp. Den sitter fortfarande kvar förresten, så här två veckor i efterskott. Bildbevis finns men jag orkar inte ladda upp bilder just nu, det får bli nästa inlägg.

Dagen därpå skulle jag jobba min första dag i Pride Park (som alltså inte öppnade förrän på onsdag, men det fanns lite förberedande fix&trix att pyssla med). Först var jag jätteborttappad och nervös och hade ingen aning om vad jag skulle göra och började få seriös ågren, men då hittade Såsen mig (rasande trevlig fd arbetskompis som visat sig bo nästangranne med mig) och drog iväg mig till resten av de som jobbade med samma sak som jag (information) och då blev det plötsligt mycket lättare. Alla var snälla och schyssta och plötsligt kändes allting bara bra.
Precis innan det blev hemgångsdags upptäckte jag ett stort stycke orange tyll som någon knött ner i en låda och rafsade åt mig det. Jag vet inte vad som var tanken med tyllstycket - dekorera? slänga?, men jag ansåg att det skulle vara bra mycket mer dekorativt på mig än på vårt tält, eller på närmsta soptipp. Så jag hade det virat runt kroppen från midjan och neråt alla dagarna jag jobbade, som något slags improviserad kjol/sarong.. mycket fint och klädsamt!

Följande dag, vilket alltså var onsdagen den 30. juli, öppnade Pride Park. Jag satt och svettades i informationstältet inne i parken, iförd min knallorange t-shirt, mitt knallorange tygstycke och söta flätor i håret.
Vi i infon delade tält med ett gäng som sålde hörselskydd och även informerade om hur man ska skydda sin hörsel etcetera (mycket bra!). Först hade jag inte riktigt koll på hur många dom var eller hur dom var inbördes relaterade till varandra, men det klarnade under veckans lopp och jag upplevde många glada skratt tillsammans med Öronproppfamiljen. Den drivande kraften dvs Tinnituskonsulten herself (kvinnan/mamman i familjen) visade sig dessutom vara en skitbra måltavla att kasta papperstussar på (tidvis var det lite ont om besökare i vårt tält..). Hon utkrävde dock en gruvlig hämnd sista dagen (söndagen), något jag fortfarande inväntar bildbevis på.. komsi komsi.. du har min adress :)
En medlem av Öronproppfamiljen som jag minns lite extra mycket är N., världens garanterat raraste 10-åriga tös som bl.a gav mig massage den sista dagen då jag var så stel och muskelvärkig att jag nästan grät då jag vaknade på morgonen! En perfekt grej att börja arbetsdagen med. Massage i solen utanför tältet. Dessutom soundcheckade Right Said Fred (JA! dom med 90-talshiten I'm too sexy! Dom finns fortfarande och det känns nästan överjordiskt att ha sett dem!) under tiden, vilket gav det hela en extra mysig inramning.

Torsdagen var mer eller mindre hysterisk eftersom det var schlagerkväll då (och självklart var jag uppskriven på kvällspasset; slutade halv ett på natten..) och det dök upp en massa folk från när och fjärran. Fick besök i tältet av Carina & Camilla + Hobbe (inte min katt utan en alldeles riktig människa som har den goda smaken att ha detta oerhört sympatiska förnamn!), de två sistnämnda var aaaningen överförfriskade och "stackars" Carina mumlade något om att hon kände sig som en socialarbetare, fast hon såg rätt glad ut hon med så jag tyckte inte särskilt synd om henne :)
Några av dagarna kom även Johanna, min söta nätpolare från Göteborg, förbi och hälsade på. Jättekul att äntligen få träffa henne live! Hoppas det blir fler tillfällen till det då jag inte behöver stå i ett infotält och svettas och sälja festbiljetter och Prideprylar och svara på en massa andra människors frågor, utan då vi kan umgås lite i lugn och ro istället.

Söndagen var rätt lugn (det var ju dagen efter paraden), så jag hann gå två svängar runt i parken och roffa åt mig en massa gratisprylar från diverse utställartält. Tjohoo!

Allt som allt så var det jättekul att jobba på Priden, det kändes hyfsat välorganiserat och vi volontärer togs väl om hand. Jag kommer definitivt att stå i samma infotält och svettas även nästa år, om inget force majeure-aktigt dyker upp och hindrar mig.
Det enda jag verkligen blev apirriterad på var den förbannade j-a kassaapparaten! Quislingkassaapparat som vägrade samarbeta! Till slut så lyckades vi alltid få igång den, men jag är än i denna dag osäker på att någon av oss verkligen visste hur vi gjorde, det var mer en fråga om trial and error.

När jag kom hem på söndag eftermiddag var jag så trött att jag helst bara skulle ha ramlat ihop i en hög och sovit i en månad eller så, men istället tvättade jag mina & Malins kläder som var dammiga och svettiga efter en veckas slit (Malin jobbade på Pride House så hon kanske inte var lika dammig som jag iofs), rengjorde mina skor med tvättmedel och diskborste (det gick att rädda livet på dem, var lite tveksam först..), städade, gosade med katterna och tvättade håret. Lyxade till det genom att samla på mig lite extra kvinnlighetspoäng; vad sägs om ansiktspeeling, fuktgivande ansiktsmask, hårinpackning och fotvård?! Efteråt kände jag mig underbart ny och fräsch, dock ganska trött.

Veckan därpå sov jag och lekte med Malin. Bland annat så pallade vi krusbär och röda vinbär nere på innergården (någon granne har haft den goda smaken att plantera bär! en eloge åt honom!) mitt i natten och så gjorde Malin en god gärning och klippte mitt hår. Det är fortfarande långt, men av en mer hanterbar längd, och framförallt TJOCKLEK, eftersom hon tunnade ut det lite också. Det går åt hälften så mycket shampoo bara.
Mot slutet av veckan hann jag även besöka IKEA i Kungens Kurva, äta lunch i Skärholmens centrum samt ha en heldag i kulturens tecken: Nationalmuseum (främst för att se queerutställningen, men det fanns annat intressant att beskåda också), kryssning runt Djurgården och Söderpromenad. Åkte Katarinahissen gjorde jag också för första gången i mitt liv.

På lördagen såg jag Les Issambres spela på Street vid Hornstull. Som vanligt var de väldigt bra live och de bjöd på en schysst blandning av både gamla godingar och nya spännande låtar. De släpper en ny skiva snart som jag ska köpa + att jag insett att jag inte ens har deras äldre plattor, så jag ska köpa dem med. Gud vad skönt att ens kompisar som spelar i band är bra på riktigt så man inte måste stå där och sympatiklappa i händerna som ett annat mähä.

Om en liten vecka börjar jag jobba igen. Jag har inte fått gjort så mycket av det jag hade tänkt göra i sommar, främst för att jag mått så dåligt fysiskt av Efexorabstinensen, men det har ändå varit en skitbra sommar som jag kommer att se tillbaka på med den där vemodiga glädjen som får det att stocka sig lite i halsen på mig samtidigt som mina ögon blir stjärnglansglittriga. Tack till alla som delat den med mig - don't be strangers bara för att hösten är i antågande och därmed även jobb, studier och övrigt vuxenliv. Ni vet var jag finns.

Återstår bara att tömma kameran, fixa lite med bilderna och lägga upp dem på nätet. Länk dyker upp så de som vill kan gå och kolla på bilder från Pride Park (bl.a på den berömda kassaapparatJÄVELN), bilder på mig själv som jag tagit själv, Les Issambres-spelningen, en massa katter och lite annat smått och gott.

Förresten; när jag lyssnade på Duffy i april-maj nångång så tyckte jag hon var skitdålig. Nu tycker jag plötsligt hon äger. Wha' happened?!

den internationella inte-i-sjönöd-s-signalen

2008-08-03T19:39:00.001+02:00

JA JAG LEVER!
Och JA det var skitkul att volontära på Priden, men just nu är jag helt slutkörd både till kropp och själ, så text och bilder kommer när jag vilat upp mig.

Tjillevippen
/Hedo

Ossian Solkatt

2008-07-23T23:05:00.008+02:00

bad-baddare

2008-07-23T06:01:00.008+02:00

Så här ser det ut i mitt badrum en alldeles vanlig dag då jag försöker ha en lugn stund för mig själv i badkaret tillsammans med en bok och en hårinpackning...

regular update

2008-07-23T05:25:00.003+02:00

Ja det är ju inte så att absolut inget hänt på 20 dagar, det är bara det att jag 1. är lat och 2. mår lite fysiskt bajsigt pga Efexornertrappning. Humöret och måendet däremot är på topp, även om min energinivå är lika med noll dom flesta dagarna och alla mina fina sommarprojekt har gått i stöpet. Okej inte alla, men de jobbigaste av dem.

Snart drar årets Europride igång och jag ska som sagt volontärjobba under hela den. Ni som har biljett (ingen idé att tigga fribiljetter av mig btw - hade jag såna skulle jag inte ge bort dem gratis utan sälja dem på Blocket eller Tradera - sorry, jag är fattig :) kan ju komma och ställa irriterande frågor till mig i infon (Susanne föreslog att man skulle fråga "är jag gay?", vilket jag tyckte var mycket roligare än "var ligger närmaste bajamaja?"). Ska få fint besök under hela priden också i form av Malin som också ska volontära.

Uppenbarligen är jag inte för gammal för att beröras av ny musik heller! Annars kan jag själv tycka att jag blir lite lätt förstockad och fastnar i mina invanda spår (lyssnar redan på så sjukt mycket bra musik). Röyksopp, Nouvelle Vague, Amanda Lear, Mark Lanegan Band, Midnight Choir.. och så har jag återupptäckt Guano Apes, Queen Adreena, Massive Attack och inte minst PORTISHEAD! Varför har jag inte lyssnat på Portishead på jättelänge för, de är ju hur bra som helst?! Puckade mig! Nåja, nu när jag är medveten om det så kan jag åtminstone reparera skadan genom att totalöverdosera dem.

Någon form av soundtrack för just nu:

Mark Lanegan Band: When your number isn't up
Guano Apes: Get Busy
Guano Apes: Plastic Mouth
Guano Apes: Never Born
Monster Magnet: There's no way out of here
Röyksopp: Poor Leno
Nouvelle Vague: In a manner of speaking
Martin L. Gore: In a manner of speaking
Queen Adreena: A Heavenly Surrender
Massive Attack: Blue Lines
Rufus Wainwright: Go or go ahead
Morcheeba: What New York couples fight about
PORTISHEAD

Och så finns ju såklart Bonanza Banzai, ett ungerskt Depeche Mode-ripoff-band som sjunger på ungerska, vilket råkar vara världens mest underhållande språk.

Umgängesmässigt har jag orkat och hunnit med lagom mycket. Har träffat söta grannhunden Viper och hans snälla människor lite mer, bl.a så hängde jag med dem på en whippetutställning häromveckan. Förra fredagen träffades Carina och hennes hund Bacchus, som är en Irish soft coated wheaten terrier, och jag i en park i stan för att ta reda på vem av oss som är bäst på TP. Vi körde bäst av 3 och jag vann två av matcherna, så man kan ju säga att jag ägde litegrann.. :) Carina hade bakat supergoda äpple- och kanelmuffins som vi moffade i oss. Jag bjöd på vanilla coke (som Vipers husse Jonas hade varit snäll nog att hämta åt mig från Ica Maxi i Nacka!) men det var tydligen inte dagens mest uppskattade dryck.. schysst att det bara är jag som gillar vaniljcola, då får jag ha det ifred!
Även helgerna har varit uppbokade.

Har två musikarrangemang att se fram emot:
16.08.2008: Moljebka Pvlse @ Fylkingen, Stockholm
26.08.2008: The Legendary Pink Dots @ Norrköping (eller Norrkopping, som det står på deras hemsida)

Har även haft äran att kattvakta lite, Noise var här i nästan två veckor och så hade jag besök av Frimärket. Frimärket heter egentligen Zombie och är världens minsta pluttkattunge på 1,5 kilo (drygt 4 månader gammal). Som sagt, liten som ett frimärke men kaxig som ett helt postkontor :) Zombie kommer hit för en till vistelse lite senare idag och stannar tills på tisdag nästa vecka.

Absolut Summer Slacking

2008-07-04T19:05:00.002+02:00

Hade nöjet att ha besök av Allrakäraste Lappjävel Råsa i några dagar. Jag älskar människor som får mig att känna mig lugn och avslappnad och som fiser och rapar ohämmat i mitt sällskap!
VeganRåsa och VegetarianHedo är rörande överens; ibland vill man bara ha kött.

Råsa introducerade mig dessutom för en produkt som jag borde ha upptäckt själv för längesen. Absolut Torr. No more armsvett! Just nu svettas jag dessutom extragrismycket eftersom jag håller på och trappar ner på min Efexordos, tydligen svettas man som ett as då. För att inte tala om att man är konstant trött och skakar i hela kroppen?!

I förrgår var jag lite lagom finkulturell och bevistade ett författarsamtal mellan Jonas Hassen Khemiri och Sasa Stanisic på Kulturhuset inne i stan. Har aldrig förstått storheten med Khemiri, gillade inte hans debut Ett öga rött, men eftersom alla andra är så begeistrade över den och han faktiskt verkade ha vett i skallen så ska hans bok nr 2, Montecore: en unik tiger, få en chans av mig. Likaså Sasas bok Farfar upp i graven, den ska bara komma ut i pocket först

Annars är allt bra här, trött och jäsig i värmen bara, men nu är det ju redan juli = snart höst.

Ajuste; jag ska volontärjobba under Europride, tufft va? :)

jomenvisstserru

2008-06-30T23:14:00.007+02:00

Första gången på, öh, tre år som jag sminkar mig. Kamerablixten var inte snäll mot min läppfärg som inte är riktigt så horröd irl, inte ens med klegg på.
Måste färga håret. Svart eller illrött. MÅSTE.

Poserbilder, varsågoda!

Tack till Råsa för inspirerande sällskap <3

j-a kleptogrannar

2008-06-27T17:19:00.002+02:00

Nån jävel har snott min kundvagn!! Helvete vad sur jag blev när jag upptäckte det.

Sauron har fått lämna sjukhuset nu, en blindtarm fattigare. Tur att det inte var något allvarligare.

Idag har jag gosat med en WHIPPET! Sååå himla söt. Fick syn på den + matten på väg till ICA, och såklart var jag tvungen att gå fram och hälsa.

Helgen blir nog bra med Råsaumgänge (+ annat umgänge), och så har jag blivit lovad massage också. Just nu över jag upp simultankapaciteten genom att blogga, diska, tvätta, dammsuga, bädda och städa badrummet samtidigt. Nyss åt jag en persika också. (joo, kiviäkin kiinnostaa..)

Ställningen syrran vs. mig på Facebook Fan Pages-tävlingen är just nu 166-158, syster leder knappt. Än så länge............

un fantasma tra noi

2008-06-25T14:34:00.003+02:00

Det är okej med bakslag.

Det är okej att sitta och loopa To myself I turned för att slippa tänka.

Det jag kräver av mig själv är mastodontprojekt, för att jag vet att jag klarar det. Eller så faller jag tillbaks i total letargi, det är antingen eller, alltid antingen eller, svart eller vitt och jag blir galen på det.
På mig själv.

DET ÄR INTE OKEJ! Men hinnan mellan mig och resten av världen blir tjock som pansarplexiglas ibland och jag förmår inte tränga igenom. Det värsta är när den blir genomtränglig från ETT håll; allt når in men jag når inte ut utan till slut måste jag vända ryggen till och stänga av allt, för att stå ut.
Nästa dag kanske jag mår skitbra. Eller nästa halvtimme, nästa vecka.. detta förbannade oförutsägbara gränsland.

Igår nästansnodde jag en kundvagn.
"Hedo, du är ett sånt jävla KLEPTO!"
Fast det räknas inte om man tar något som inte tillhör någon. Nu är den min och imorgon ska jag köpa ett lås till den. Den ska få börja följa med mig och handla tunga saker (jag säger bara 15 kilo kattsand per månad) så att jag spar på min onda rygg.

Så jävla roligt med fattigsommar. Nu har dessutom mitt frikort på läkarbesök gått ut så nu måste jag börja betala för eländet också. TJOHOOOO. Och nån dag måste jag gå och ta dom där blodproverna. Hittade en Xylocainsalva i badrumsskåpet som nog har åtskilliga år på nacken men om jag kletar ner hela handen med den så kanske det hjälper.

Benzoögon, sova nu.

Noise

2008-06-24T22:23:00.003+02:00

Från när Noisekatten var här senast. Naket värre.

lynx

2008-06-24T05:45:00.000+02:00

tsunami tsunami came washing over me

LARD

2008-06-20T23:15:00.002+02:00

Nästa gång jag får några tusenlappar över så kommer det att spenderas på en tribaltatuering i svanken.
Det måste vara världens mest fantasilösa tatuering och är ett nästan lika säkert tecken på låg IQ som ett knippe självhjälpsböcker i (den i övrigt tomma) bokhyllan.
Extra FINT är det på tjejer med lågt skurna för trånga jeans och en t-shirt som stramar åt över brösten och visar mer mage än önskvärt.

Jallafall, jag ska fan ha en sån tatuering. Den ska se exakt ut som den här fina som min syrra designade, inspirerad av min fina idé..

..bara för ATT, liksom.

2008-06-19T23:48:00.003+02:00

Midsommarhelg. Får jag inte Wickermanfira så skiter jag i det. Alltså sitter katterna ochjag hemma för oss själva och ämnar så göra hela helgen. Rätt skönt att slippa kärnfamiljer och dansande runt blomsterbeklädd penissymbol, å andra sidan.

Och Sverige åkte äntligen ur fotbolls-EM YÄÄÄÄÄ! Fast nu är det landssorg och förbundskaptenen ska avsättas. Jag tycker de ska tillsätta mig som förbundskapten. Hur svårt kan det va.. det är ju bara att säga åt gubbsen (eller gubbsen och gubbsen, de flesta är väl yngre än jag..) att göra mål! Där är bollen, den sparkar man på, där ska den in!
Drömyrke nr 2, eller egentligen nr 1 eftersom jag hellre skulle jobba som det än som coach för valfritt landslag, är dirigent. Ha kostym på sig och vifta med en pinne! Så jävla metal. I och för sig har jag svårt för klassisk musik (flöjt och piano gillas, men inget j-a stråkgnissel), men det finns ju öronproppar. (och benzo)

Igår fick jag frågan var det vackraste jag vet var och mitt spontana svar var benzo. Benzo står för att möjliggöra allt som är bra och duktigt med mitt liv, som till exempel ett någotsånär normalt sömnbeteende (vilket i sin tur är en förutsättning för liv ö h t), en dygsnrytm som är i fas med resten av the working class heroes och att ha ett jobb. Alla skräckhistorier till trots - det finns människor som benzo fungerar skitbra för, som inte blir avtrubbade och som inte upplever någon abstinens.
Jag har aldrig fått minsta lilla biverkning av Stilnoct. Tvärtom så somnar jag i rimlig tid och sover, om ingen av kattjävlarna väcker mig, ganska gott och med färre mardrömmar än innan jag började med Stilnoct, tills klockan ringer och det är dags för mig att gå till jobbet. (eller inte nu när jag är ledig, men annars). Skitbraju.

Färre mardrömmar, inte noll mardrömmar. Det är fortfarande ren och skär skräck ibland. Det värsta är när jag inte kan vakna utan drömmen kletar sig fast som ett tuggummi över min näthinna. Intrasslad i täcket, oförmögen att röra mig. Det brukar ta en kvart innan jag återfår min normala vilopuls, hjärtat sluta försöka hamra sig ut genom bröstkorgen och jag är säker på var gränserna för dröm och verklighet går.

Veckans Yääää: isländska filmer
Veckans Blääää : det har varit en bra vecka.. men okej, vi säger Per Gessle.
Veckans Hobby: tävla mot min syrra om vem som är medlem i flest fanclubs på Facebook. Just nu leder jag 91-74.

Förresten så gick jag vilse två gånger idag, först på väg mot Bagis från Skogskyrkogården.. hamnade i Kärrtorp (inte första gången det händer heller, vadå Hedo är ouppmärksam på sin omgivning?). Sen lyckades jag dessutom med konststycket att gå vilse inne i Kärrtorp, vilket borde vara omöjligt, men jag är ju lite Wonderwoman..

världens finaste komplimang

2008-06-16T20:02:00.001+02:00

Koden är knäckt; man smeker inte mitt ego och gör mig till sin biatch genom att ge mig komplimanger för mina ögon, mitt hår, mina tuttar, mitt skratt eller något annat sådant larvigt och vanligt.

Här kommer lösningen:
"Till att börja med; jag älskar din narcissism.
Den kommer så naturligt att man knappt märker av den. Du är ett föredöme, en mästare, en fulländad självälskare."

Hela min själ går i kattspinn av dessa ord. Aj so löööve myself!!

Em och Ossiskrutt

2008-06-16T13:32:00.003+02:00

Trygga rekan ingen vara en hema hos Hedåvalj i Bagis.. inte i Skara!

gurgel

2008-06-16T10:47:00.003+02:00

Hej Världen. Jag heter Hedo och jag kan inte sova, men jag är ganska glad ändå!

Idag kommer Kattliv på besök. Lägenheten ser ut som scarcely controlled chaos och jag orkar inte baka någonting, men hoppas trots det på att kunna charma till mig lite frilansskribentuppdrag. Eller åtminstone betald korrläsning/översättning.

Jag skulle verkligen passa som korrekturläsare, älskar att svinga rödpenna och är en riktig språkfascist och rättstavningsnazi (obs, inte mina uttryck, och jag har inga sympatier mot det höferextrema hållet - basånivet). Ett annat alternativ vore ju lärare, men jag är lite skeptiskt inställd till utbildningen eftersom man inte kan läsa den på distans, och enda möjligheten för mig att plugga är att göra det just på distans. Vad ska jag göra? Läsa intressanta strökurser som inte leder någonvart? Läsa något som garanterat är aptråkigt, som biblioteksvetenskap, för att få ett jobb jag tror jag skulle trivas med - bibliotekarie? Chansa på att få en fast, välbetald anställning med något jag gillar utan att läsa vidare? Försörja mig på mitt skrivande?
Den stora kosmiska frågan är ändå; måste jag bestämma mig just NU? Och, till min fasa märker jag att jag har blivit en questiontalker (se Seinfeld), för mitt spontana svar på den frågan är Nej, det måste jag inte.
Guvva irriterande, jag måste skärpa mig.

Nu har jag tydligen bloggat klart för idag.

sju svåra år?

2008-06-13T17:09:00.002+02:00

11.06.2008 var ett lite magiskt datum, för då hade jag bott i Sverige i exakt sju år. Firade med att gå på semester tills mitten av augusti. STACKARS mig! :)

Det har varit märkliga år, svåra år, bitvis alldeles för överjävliga år.. men skam den som ger sig säger jag, även om jag helt ärligt kan svära på att jag råkade ge upp några gånger.. men inte ens det fick man ju göra ifred, så här är jag fortfarande, better than ever!

Om jag kunde samla ihop alla som funnits där under åren, en del finns kvar, en del har försvunnit någonstans.. men dom som betyder och har betytt någonting.. så skulle mitt hjärta säkert implodera av kärleks-overflowet.

Okej, nu har jag uppfyllt dagens God Människa-kvot känner jag!

Jag fick för mig att jag skulle ta mig en närmare till, eller snarare ett närmare lyssnande, på Damien Rice eftersom hans låt 9 crimes berörde mig ganska starkt häromdagen. Tyvärr så var resten av skivan kind of crap, så nu ligger den ute på Tradera.. liksom Camilla Läckbergs senaste.. köp köp..

Har fått positiv respons på bloggen (yäää!), från lite oväntat håll måste jag säga. Och Death In June var ännu mer oväntat. I de lugnaste vattnen..
Ö h t så kännetecknas mitt liv just nu av övervägande positiva saker ("fast hur länge tror du det håller?", viskar Paranoia till mig.. men henne lyssnar vi inte på idag). Jag skrattar mycket just nu. Igår fick jag höra att jag ser larvigt ung ut och är jag verkligen tjugesex år? Sättet det sas på var snällt, och dessutom är jag ju van.. men det fick mig att tänka på hur bra det egentligen är att se ut som en genomsnittlig 19-åring. Ingen tar mig riktigt på allvar, och jag klandrar inte någon - jag tar inte heller de flesta 19-åringar på allvar! Men nu var det som sagt sju år sedan jag var nitton. För att vara nitton så var jag ändå hyfsat driftig när det begav sig, bl.a så gjorde jag detta: tog studenten, flyttade från ett land till ett annat, FIXADE ALLT PRAKTISKT HELT SJÄLV I DET NYA LANDET, gjorde slut på ett dåligt förhållande (och halkade in i ett nytt, ojdå), skaffade jobb, kom ut ur heterogarderoben, träffade nya vänner, insåg att allt nog inte stod riktigt rätt till uppe på hjärnkontoret, sökte hjälp, knaprade Zoloft.. sen fyllde jag tjugo och katastroferna började dimpa ner som brev på posten..

Om de senaste sju åren varit sju svåra år, kanske jag kan se framemot sju lätta år nu? Eller de behöver inte nödvändigtvis vara lätta, jag kan nöja mig med ett krävande men ändå övervägande bra liv. (ungefär som jag har det nu, fast lite bättre)
Min tur nu?
Säg ja säg ja säg ja.

Imorgon blir det först lite finkultur på Fredsgatan, sedan lite.. ööh, subkultur i form av någon dålig skräckfilm och snacks (nötter! jag är helt sinnessvagt sugen på honungsrostade nötter!) och sedan ska jag vingla hem i kvällen och gå och lägga mig, trots att sömnen inte riktigt fungerar som den borde p.g.a ryggen. Ska jag vara riktigt ärlig, och det brukar jag ju vara, så har jag monstruöst ont i ryggen just nu och skulle behöva en kiropraktor, eller åtminstone massage, eller åtminstone någon som tog hand om tvätt & städning åt mig så jag bara kunde ligga ner och inte anstränga den. Gissa vad jag pysslat med hela dagen? Tvättat och städat. A girl's gotta do what a girl's gotta do..

Ossian Tigersvans Lillkatt

2008-06-11T05:50:00.003+02:00

Äntligen lite vettiga bilder på lillen! Tagna i juni 2008 av mig.

stranger than fiction

2008-06-09T19:37:00.003+02:00

..my life is like fiction.. Pulp Fiction..

Okej, kanske inte, men Uma Thurman är så het i den att jag nog skulle kunna leva med det om det var så!

Telefonen ringde och plötsligt har jag bokat upp Hobbe & mig för en intervju med tidningen Kattlivs redaktör en dag nästa vecka. Hur gick det här till?! Det får ni läsa alldeles själva när Hobbe väl blivit den stjärna han är född att bli..!

Nu blir det ett soundtrack:

Marilyn Manson - They said that hell's not hot
Marilyn Manson - Just a car crash away
Live - Graze
Edward Ka-Spel - The Flesh Parade
X-Ray Spex - Oh Bondage! Up yours!
Nick Cave & The Bad Seeds - The Weeping Song
PJ Harvey & Björk - Satisfaction
L7 - Pretend we're dead
The Tear Garden - The running man
The Tear Garden - A ship named despair
Placebo - Pierrot the clown
Johnny Cash - The Mercy Seat (jaba RYYYYYYSER!)
Depeche Mode - Halo (you wear guilt like shackles on your feet..)
Front Line Assembly - Vigilante
Rufus Wainwright - 11.11
Manic Street Preachers - Nobody Loved You

Ungefär. Give or take a name or two.

Uääääh, mitt nya liv som duktig & samhällsanpassad hämmar min kreativitet! Ska bli skönt med lite sommarledighet då jag kan mongoskapa bäst jag vill, utan att behöva tänka på saker som läggdags, passa tunnelbanan eller låtsas vara normal på jobbet.. (fast jag tror en del har genomskådat mig!)

rubrikjävel

2008-06-07T17:01:00.003+02:00

Kan det inte bara regna?? Snällasnälla.
Min lägenhet har gått från iskall igloo till plågsam ångbastu på ingen tid alls, känns det som. Det är nästan så jag längtar efter vintern, då kunde jag åtminstone svepa in mig i kläder och filtar och hasa omkring som en argsint michelingubbe, men är det varmt så är det VARMT och man kan ju inte klä av sig mer än tills man är naken..?

Hobbekatten fyller fem år idag. Hurra för Hobbe, hela världens bästa vän! *fanfar*

Snart börjar sommarledigheten också. Emsan ska komma hit från Juttebårrj med piercingnålar och hårextensions i högsta hand. Det ska piercas, klippas, färgas och hottas upp i största allmänhet. Min utsida alltså, om någon nu undrade!

Veckans Udda Upplevelse, saxat från inofficiell blogg annorstädes: Den infernaliska värmen som råder spelar spratt med min arma hjärna!

Långsamt vaknar jag till, inser att jag har varm mjuk hud i munnen. MMMMM en tutte..! ..hinner jag tänka.. innan jag inser att det är min vänsterarm jag har i munnen.. och halva sängen är helt nerdreglad, för jag hade en väldigt mysig dröm innan!

Armjävel.

För exakt tio somrar sen gick jag omkring och nynnade på "Kiss the Rain" med Billie Myers. Vad fort tiden går..!
1998: ångest
1999: ångest + tältsemester på Åland
2000: en helt okej sommar, jobbade i princip hela tiden
2001: flyttade till Sverige, livet började
2002: arbetslös, ångest, tillsammans med psycho-H
2003: sjukskriven, ångest, tillsammans med psycho-H men flyttade till Vetlanda
2004: sjukskriven, ångest, pajad handled, lärde känna Em
2005: sjukskriven, ångest, träffade Em, låg på sjukhus..
2006: sjukskriven, men det var ändå en väldigt bra sommar
2007: sjukskriven, ångest, fick inget vettigt gjort
2008:.. the summer of Projekt och skämma bort mig själv

Någon som vill bada med mig i den där sjön jag hittat i skogen?

spela dum

2008-06-06T14:12:00.003+02:00

Spela död, spela oberörd.

Efter ett tag går det på autopilot och jag kan ibland reflektera över min fascinerande brist på känslor. "Oj, gick världen precis under.. jamen ta en kaka till"

Fast nu är det slut med det! Jag både blir berörd och lever, på gott och ont. Och för första gången på.. ja, nånsin, så både VILL jag bli berörd och leva.

Pratade precis i telefon med mamma. Kalla kårar. Hur mycket jag än försökt att inte bli som hon så märker jag precis var vissa reaktionsmönster härstammar ifrån.

Har läst John Ajvide Lindqvists nya. Människohamn.
Bara titeln får mig att rysa. På det braiga sättet.

Håller på med Camilla Läckbergs nya och blir frustrerad över att folk som egentligen inte skriver bättre en en genomsnittlig högstadieelev kan vara så framgångsrika. Men det är ju tillgång och efterfrågan det handlar om; folk vill inte ha litteratur, de vill ha bajs. Måhända bajs med en spännande story, men lik förbannat exkrementer. Ändå så läser jag ju den själv. Jag läser väldigt mycket och allt jag läser är verkligen inte bra, visst är rent slöseri med tid, men det är en inspirationskälla det också. Men jag vägrar befatta mig med DaVinci-koden. DÄR går min gräns!

Spela dum är också rätt underhållande. Det får folk att sänka garden och vara mindre på sin vakt. Å andra sidan så är inte all kommunikation en fråga om vinna och förlora, men jag måste få vara lite dysfunktionell, måste få spela lite.
Publikhora.
Bekräftelse.

Tja, man har ju inte roligare än man gör sig?

havshår

2008-06-04T22:16:00.003+02:00

Idag badade jag i havet för första gången på fem år. Första gången på fem år jag befann mig i något som var djupare än ett badkar..!
Det var helt oplanerat, otippat och gudomligt skönt. Mitt hår doftar saltvatten och känslan av relativ viktlöshet dröjer sig kvar som ett skoavtryck på lerig mark i regnet, på ett behagligt sätt.

Fortsätter jag i den här takten är jag nojfri om ett år! (vilket är en helt absurd tanke, om man betänker hur rädd jag varit/är för så mycket)

om man håller huvudet tillräckligt högt..

2008-06-03T19:13:00.001+02:00

..så syns inte smärtan?

Ja- och nejsvar är ju tråkiga. L-maskot och jag hittade på egna istället!

[X] Kanske det!
[X] Vissa lördagar, när jag är full.

[X] skit i det du så lever du längre!

[X] Förstår ej frågan

[X] din MAMMA är bipolär!

[X] Dö!
[X] Oktopolär, ha!

[X] jag är faktiskt homopolär!

[X] Skulle du bra gärna vilja veta, va!?

[X] ät mitt bajs.

L säger:
Alla gånger man varit full (eller typ) så är man ju inte sitt normala jag. Eller när man varit kär/kåt/nyknullad/vadfansomhelst!

Hedokatt säger:
"..du var mer intresserad av sex än i vanliga fall?"

L säger:
När jag år kåt så är jag mer intresserad av sex än i vanliga fall. När är okåt så är jag mindre...

Vad svarade du nej på?

Hedokatt säger:
".. du var så lättdistraherad av händelser omkring dig att du hade svårt att koncentrera dig eller vara fokuserad på en uppgift?" och "du hade mycket mer energi än vanligt?"

L säger:
De hade jag svarat ja på. Alla med barn svarar ja på den första.

Hedokatt säger:
jamen eller hur, jag känner också att jag lika gärna kunde ha svarat ja på dom med

L säger:
Det står nog i facit: "Om ja på samtliga: Diagnos: Människa"

Hedokatt säger:
fråga tretton är Om du svarat ja på mer än en av ovanstående frågor, har då flera av dessa någonsin inträffat under samma tidsperiod?

L säger:
Ja! Når jag varit kåt så har jag SAMTIDIGT haft en massa energi!

Hedokatt säger:
på sista frågan har man fyra alternativ! "I vilken utsträckning orsakade dessa saker problem för dig? (sen räknar dom upp olika typer av problem) Inga problem, Mindre problem, Problem eller Allvarliga problem

L säger:
Allvarligt problem: Ingen att knulla med!!!

Hedokatt säger:
"jag var så kåt att jag gned mig mot mina möbler, dom fick skavsår" !

L säger:
Det har ju hänt typ alla, det där.

Hedokatt säger:
jaba "Anki.. är du komiker?"

L säger:

Anki!!! LOL! Ankan!

Hedokatt säger:
hon heter det!

L säger:
[X] Kvack

L säger:
Kvacksalvare!

Veckans naturupplevelse: Ett kladdigt barn på mindre än ett år gammal sitter bredvid mig på t-banan, i sin mammas famn. Jag tycker det är helt sjukt äckligt med kladdiga ungar, så jag sitter och försöker smälta in i väggen. Plötsligt börjar ungen PILLA PÅ MITT HÅR!
TVÅ GÅNGER!
Serijöst; jag pallar inte med dregliga/kladdiga/snoriga ungar, jag blir kräkfärdig!

Veckans språkdilemma: Heter det ett husjävel eller en husjävel? Det heter ju Ett hus, men En jävel.
Jag kom fram till att det nog heter Ent Husjävel. I bestämd form blir det Husjävlent.
Vargskrälle däremot heter ju Ett Vargskrälle, trots att det är samma problematik där (En varg - Ett skrälle)

Veckans "..och DIG släppte dom ut?": M & M på mitt jobb. Särskilt i kombination med varann. Jag kan bara hoppas att jag åldras med samma värdighet :)

Veckans VARFÖR: varför är jag jättebra att ha som korrläsare, översättare, problemlyssnare, syndabock (särskilt när det gäller grejer jag inte ens är orsak till? ja men skyll på Hedo, allt blir så mycket lättare då!), allmän bra-att-ha-till-att-fixa-grejer-man-behöver-hjälp-med, men annars är mitt liv i princip helt öde? Nu kommer jag garanterat att bli osams med fan och Kalle Anka och alla deras mostrar, men HALLÅ.. HALLÅ ELLER?! Jag är faktiskt också en människa, tro det eller inte!
Om du tar åt dig; gör inte det. Det är helt okej och det är jag som är dålig på att sätta gränser. Dessutom är det inte så att jag har någonting emot att hjälpa folk, tvärtom, men det vore ju kul med det omvända någon gång också. Det är lättast i världen att göra mig glad och känna mig ombrydd.

Veckans Hur hände det här?: Nu, eftersom jag ska skrubba två kilo potatis.

absolutely serious

2008-06-02T19:35:00.003+02:00

Åkej, nu har jag hanterat och kan till och med skratta åt eländet, åtminstone i defensivt syfte. Tack Kattis, Lwindah, Louise och Jennifer! Vi är rörande överens om att det inte är okej att skicka post-it-lappar med jobbiga besked åt folk. Tekniskt sett var det inte ett besked ens. "Fyll i det här för att utesluta eller ringa in ett eventuellt livslångt problem, men det kan ju hända att det bara är gissningar från min sida".
Hmm, undrar om jag ska kontra med en alldeles EGEN lapp..?
"Jag tycker du är oprofessionell. Sug på den karamellen i en vecka tills vi kan diskutera problemet IRL!"

..and now to something completely different!

Lindsay Lohan är kanske homosexuell. Hon får sex mille om hon säger att hon är det.
För sex mille skulle jag kunna go public med VAD SOM HELST! Det är bara att kontakta mig för kontouppgifter + begäran om vad jag ska påstå mig vara! Dessutom är jag en fenomenal skådespelerska, jag kan till och med göra det trovärdigt.
Försökte tänka ut något jag inte skulle kunna påstå mig vara för sex mille, men jag kom faktiskt inte på någonting. Sen finns det saker jag inte skulle göra ens för sex mille, men göra och säga är ju skilda saker.
Som när man lekte Sanning & Konsekvens när man var mindre och alla tog det DÖDSSERIÖST och ingen fejkade på Sanning. Hej jag heter Hedo, jag äter bajs till middag varje dag? SANT! Eller..?

Nu ska jag leta upp en post-it-lapp och skriva ett formulär.

Fortsättning följer..